Amerikanska presidentvalskampanjer följer en rytm. Först uppmarschen till primärvalen: Vilka ställer upp? Vem är favorit? Därefter primärvalen och dess efterbörd: Hur påverkade valrörelsen väljarnas uppfattning av den kandidat som vann? Är partiet enigt bakom sin kandidat? Därefter nästa prövning: partikonventet. Blev det ett lyft? Vad säger opinionssiffrorna? Och så slutligen, månaden före valet, tv-debatterna. Vem vann? Vad tyckte tittarma?
I natt svensk tid debatterar Barack Obama och Mitt Romney inför tiotals miljoner amerikaner och den allmänna uppfattningen är att detta är Romneys sista chans att vända utvecklingen. Gör han bra ifrån sig och får Obama ur balans, kan han ta tillbaka initiativet och göra valrörelsens slutfas jämn och oviss. Om inte, heter det, är det över.
Vi påminns därför i vanlig ordning om gångna debatters berömda ögonblick: om Nixons svettiga och orakade ansikte 1960, om Gerald Fords blunder 1976 när han påstod att Östeuropa inte stod under sovjetisk ockupation eller om Ronald Reagans avväpnande och optimistiska framträdande 1980. Ingenting är omöjligt. Carpe diem!
Nej, ingenting är omöjligt. Mitt Romney är en erfaren och säker debattör och har mycket väl möjlighet att glänsa över Obama. Eftersom han är så starkt nederlagstippad kan ett säkert framträdande ge honom ett opinionslyft – det skedde 2004 när John Kerry mot alla odds spottade upp sig och sopade mattan med George W Bush i den första tv-debatten (Bush vann ändå). Men det är svårt att tro.
Det är svårt att tro därför att Romney hittills misslyckats med att, ända sedan vinterns primärval, ge sin kandidatur skärpa och innehåll. Strategin att bara rida på en missnöjesvåg mot Obama och den dåliga ekonomin har inte fungerat. Beskeden om utformningen av skattesänkningar och offentliga utgiftsminskningar har varit vaga. Dessutom består tvivlen bland konservativa republikaner om Mitt Romney egentligen är en av dem. Att han i själva verket bara är en opportunist.
Efter det republikanska konventet har i stort sett allt sammansvurit sig mot partiets kandidat som med det den ena klumpiga uttalandet efter det andra och med en stel och humorlös framtoning bidragit till intrycket att han är en världsfrånvänd multimiljonär utan engagemang för vanliga amerikaner.
Barack Obama har ryckt ifrån i opinionsmätningarna och leder nu i de flesta delstater där kampen om Vita huset avgörs om en månad (i alla utom en knappt tio delstater står det redan klart hur de kommer att rösta). Rika konservativa börjar överväga att i stället ge pengar till republikanska kongressledamöter.
Är loppet redan kört? Nej. Men för Mitt Romney är debatten mot Barack Obama hans sista chans att få väljarna att ändra uppfattning om honom. Och den är inte stor.