"Sällan har väl någon politisk reform, så tydligt presenterad före ett val, överraskat så många."
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) beskriver i sin nya bok Uppdrag arbete reaktionerna på den proposition om en förändrad a-kassa som han lade fram till riksdagen 16 november 2006. Drygt tre år senare tycker han fortfarande att det är förvånande att många vill ställa regeringen till svars för att vallöften har genomförts.
Grundskälet för en ny a-kassa var att arbetslöshetsförsäkringen blivit en inkomstförsäkring för alla som inte tagit sig in på arbetsmarknaden. Den var nästan helt statligt finansierad, utgjorde en slags livslön för alla som av olika skäl inte jobbade. Alliansregeringen ville i stället ha en omställningsförsäkring som gav tydliga incitament att söka jobb.
Den största förändringen 2007, och den som orsakade mest protester, var höjningen av månadsavgiften, med upp till 300 kronor per månad. Avgiften skulle spegla arbetslöshetsrisken för olika yrken, ansåg man.
Åtgärden fick som en bieffekt en kraftig mobilisering inom arbetarrörelsen. Kopplingen mellan facket och a-kassan är stark. Även om de båda avgifterna egentligen är skilda åt blev effekten av att cirka en halv miljon lämnade a-kassan att också fackföreningarna tappade medlemmar.
Även de stora tjänstemannafacken protesterade och till slut tvingades regeringen att retirera. Ett tak på 300 kronor för avgiften infördes. Än i dag vet man inte vilka som lämnade a-kassan och varför. Man kan dock anta att en stor del av dem hade trygga jobb och närmade sig pensionen.
Regeringen har alltså backat på flera avgörande punkter när det gäller "försäkringsmässigheten" i a-kassan. Dels har man inte lyckats göra
a-kassan obligatorisk, dels har kopplingen till arbetslöshetsrisk trubbats av ordentligt.
Kvar av den omstridda reformen finns åtstramningen av regler och villkor kring a-kassan och nedtrappningen av ersättningen (från 80 till 70 och 65 procent av inkomsten). Regeringen kan också sägas ha genomfört en pedagogisk uppgift då de flesta nu ser a-kassan som en försäkring vid arbetslöshet som är frikopplad från fackligt medlemskap.
Kan då a-kassan verkligen bli en het valfråga 2010? Ja, om sjukförsäkringen kan bli det så kan nog arbetslöshetsförsäkringen.
Likheten i hanteringen av de båda systemen är slående, med sjukförsäkringen ett par år senare i fas. I båda fallen har regeringen genomfört omvälvande men nödvändiga förändringar som delvis slagit snett och därför senare mildrats.
Kritiken har varit starkt politiserad och snabbt nått orkanstyrka. När det sedan stått klart att det inte funnits något starkt alternativ har den självdött.
De rödgröna vill utreda de båda försäkringarna vid en valvinst. Vänsterpartiet vill ha det som förut, en trygg inkomst av bidrag. Men S och MP är i grunden ganska nöjda med de förändringar som gjorts.