Demokrat - och despot

Uppsala2007-04-25 00:01
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Boris Jeltsins instinkter var demokratiska, hans handlingar inte sällan despotiska. I de verkligt avgörande ögonblicken var det de demokratiska instinkterna som segrade. Boris Jeltsin, denna fascinerande blandning av statsman och suput, var naturligtvis inte ensam om att störta Sovjetunionen - men han var en av de enskilda människor vars insatser gjorde en tydlig skillnad i avgörande ögonblick. När det betydde som mest fungerade hans moraliska kompass som bäst.
Med Boris Jeltsins död i måndags vid 76 års ålder försvinner en verkligt historisk person från scenen. Tillsammans med Lech Walesa och Andrej Sacharov var han den enskilda människa som gjorde de största insatserna för att slutgiltigt störta Sovjetunionen.
I en kommentar till Jeltsins bortgång upprepar förre statsministern Göran Persson en missuppfattning, särskilt populär i västvärlden, när han påstår att Jeltsin ?fullföljde det Gorbatjov påbörjade?. Men Gorbatjovs syfte var aldrig att införa demokrati och därmed, ofrånkomligen, störta kommunismen. Än mindre tänkte han sig att medverka till att upplösa sovjetimperiet och låta unionsrepublikerna bli självständiga.
Gorbatjovs perestrojka skulle putsa lite på fasaden och ändra lite lagom på ett system som sedan länge var bortom all räddning, i syfte att om möjligt bevara sovjetetablissemangets maktställning.
Jeltsin såg däremot klart att kommunismen var vid vägs ände - och måste ersättas med demokrati. I början av 1991 när de mörka krafterna, inklusive Gorbatjov, handgripligt försökte knäcka de baltiska staternas frihetskamp flög han till Tallinn och undertecknade i egenskap av president i Ryska unionsrepubliken ett samarbetsavtal med de baltiska länderna, som i realiteten erkände deras självständighet. Och i augusti samma år gjorde han, ovanpå stridsvagnen, den avgörande insatsen för att knäcka kuppförsöket, kommunismens sista suck.
Jeltsins år som Rysslands förste president var mer ojämna. Den ekonomiska chockterapin blev ingen framgång, avsaknaden av ens grunderna för ett civilt samhälle gödde kaos och korruption. Och den verkliga skamfläcken på Jeltsins banér är förstås det vidriga krig som han 1994 utlöste mot Tjetjenien - och som fortfarande pågår i någon sorts lågintensiv variant.
Presidentens arbetsinsatser var till och från sporadiska. Långa perioder var han frånvarande, men däremellan generade han ryssarna och världen med pajaskonster som indikerade frikostigt alkoholintag.
Men på 1900-talets sista dag avgick Jeltsin stillsamt som president, i sympatisk kontrast till den parad av slagrörda och senila geronter som på sovjettiden klamrade sig kvar vid makten in i döden.
Han efterträddes av den kandidat han själv utvalt, Vladmir Putin. Denne har, som alla vet, förskingrat det mesta av det demokratiska arvet- men det är en annan historia.
Läs mer om