Demokratin kräver seriös granskning
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Torsdagen blev ett praktfullt borgerligt självmål till följd av centerpartiets andtrutna krav, i strid med tidigare beslut, på en omedelbar misstroendeförklaring mot utrikesminister Laila Freivalds. Men när gårdagen summerades kunde en knapp borgerlig poängseger inregistreras.
Alliansen ägnade morgontimmarna åt operation skademinimering efter föregående dags debacle. Centern konstaterade, vilket knappast kan ha varit en dagsfärsk upptäckt, att partiet bara har 22 av de 35 röster som krävs för att initiera en misstroendeförklaring. Enighet förklaras nu råda mellan allianspartierna om att den tidigare överenskomna processen skall fortsätta. Det behöver knappast tilläggas att alliansen inte har råd med några ytterligare klantigheter.
Men framför allt innebar gårdagen att utrikesminister Laila Freivalds och UD åter hamnade i fokus. Utrikesministern gick till motoffensiv, kritiserade reseföretagen för att de sagt upp reseavtalen med sina resenärer och Katastrofkommissionen för att inte ha granskat reseföretagens agerande.
Ibland är anfall bästa försvar, men inte i det här fallet. Resebyråerna var betydligt snabbare ur startgroparna än UD. Att säga upp reseavtalen var en förutsättning för en obyråkratisk och snabb hemtransport.
I den pikanta striden om huruvida Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson ringt tre samtal till kabinettssekretarare Hans Dahlgren på annandagen eller inte, vilket den förre hävdar men den senare bestrider, retirerade i går statssekreteraren Danielsson. Han skulle på nytt kontrollera anteckningar och tala med medarbetare. Han var inte längre lika säker på att han verkligen talat med kabinettssekreteraren.
Om det kan bekräftas att någon kontakt inte förekom mellan statsrådsberedningen och UD under katastrofens första dag understryks ytterligare intrycket av stora brister i statsministerns kansli.
Under snart nio år som statsminister har Göran Persson systematiskt centraliserat makten till sig och sitt kansli, på ett sätt som saknar motstycke. Han har aktivt motsatt sig att en krisenhet med operativt ansvar inrättas i regeringskansliet. Han är — som katastrofkommissionen och även han själv — konstaterat huvudansvarig för regeringens sätt att hantera flodvågskatastrofen.
Katastrofkommissionen dömer ut regeringens handfallenhet i formuleringar närmast unika i sin hårdhet och tydlighet. Medborgarnas tilltro till den svenska staten som den yttersta garanten för trygghet och säkerhet, själva kärnan i en stats uppgifter, har skadats, fastslår man.
Det naturliga i den situation där regeringen så flagrant misslyckats med sin främsta uppgift vore att statsministern som den ensamme huvudansvarige frivilligt avgick från sitt ämbete.
Men Göran Persson prioriterar positionen framför principerna. Så mycket viktigare då att alliansens partier uppträder moget, ansvarsmedvetet och principfast.
Visst måste ansvar utkrävas, men inte hux flux — och framför allt inte av "någon", vilken syndabock som helst som råkar finnas till hands.
Gick det att invänta Katastrofkommissionens rapport nästan ett år efter flodvågskatastrofen, vilket var helt rimligt, går det också att invänta Konstitutionsutskottets granskning, som inleddes redan i går med en offentlig utskottsutfrågning av Katastrofkommissionens ledning, och beräknas vara klar redan om ett par månader.
Utfrågningarna av stats- och utrikesministrarna blir offentliga, möjligheterna att nya betydelsefulla fakta kommer fram skall inte uteslutas. Framför allt innebär det att riksdagens granskning inte delvalveras, vilket skulle vara fallet om den föregicks av en misstroendeomröstning.
Efter en korrekt genomförd granskning finns ingen smitväg kvar. Då måste varje riksdagsman, oavsett placering på den politiska skalan, seriöst pröva frågan och rösta efter sitt samvete. Det vore ett effektivt bidrag för att
stärka den något anfrätta allmänna tilltron till den svenska demokratin.