Den bekväma vägen
Statsfinanserna slutgiltigt sanerade. Ordning och reda i svensk ekonomi. Den som enbart lyssnar på Göran Perssons och Bosse Ringholms något entoniga förkunnelse bibringas oundvikligen intrycket att allt är väl och att inget kan bli bättre i svensk ekonomi.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ta till exempel frågan om den statliga upplåningen. Vem minns inte statsministerns målande beskrivningar av hur han som finansminister fick "stå inför flinande finansvalpar på Wall Street" och böna och be om lån till Sverige. Aldrig. försäkrar han känslosamt, vill han vara med om den nesan igen.
Sanningen är dock att vi åter är på väg i den riktningen. Förra årets budgetunderskott uppgick till 46 miljarder kronor. Om en borgerlig finansminister åstadkommit något sådant skulle Göran Persson gått i taket och överträffat sig själv i nedgörande epitet. Nu härskar i stället den diskreta tystnaden.
Någon förbättring är inte i sikte. I höstas spådde Riksgäldskontoret att statens lånebehov för i år skulle bli 56 miljarder kronor. I den prognos som nyligen presenterades hade beloppet vuxit till 68 miljarder kronor.
Ekonomistyrningsverket bidrar i dessa dagar med upplysningen att statsbudgetens utgiftstak riskerar att spricka. Redan i år behöver 6 miljarder kronor sparas. Från finansdepartementet kommer avvärjande uttalanden om att det är för tidigt med prognoser.
Utan tvivel räknar man där med att kunna fixa och trixa med kreativ bokföring, så att man rent tekniskt ändå hamnar under utgiftstaket — som man gjorde förra året, då bl a betalningen av en del av medlemsavgiften till EU sköts över årsskiftet.
Nyligen fick Sverige höjt kreditbetyg av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor till AAA, trippel-A, det högsta möjliga.
Med tanke på att större delen av Nordeuropa med sina ekonomiska problem och USA, med sina gigantiska budgetunderskott, redan har detta betyg är det från saklig synpunkt sannolikt rimligt att även Sverige får det.
Att detta av regeringen utmålas som en stor framgång är förstås en smula barnsligt, men ingalunda onaturligt. Problemet är bara att denna betygssättning tas som en förevändning att smita ifrån de obekväma frågor som Sveriges ekonomiska läge föranleder.
Det var en självkritisk diskussion om tillväxten på gång inom partiet. Den håller på att rinna ut i sanden. Den fördärvliga förmögenhetsskatten tycks vara på väg att "reformeras", inte avskaffas. Göran Persson väljer den bekväma vägen. Därmed äventyrar han sin trovärdighet som stram rikshushållare.