Den dyre Persson
Statsminister Göran Persson och den regering han sedan snart tio år leder är dyra i drift. Fyra miljarder kronor om året, vilket snarast är lågt räknat, har satsats på olika, kraftigt ifrågasatta projekt.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är nättidningen Realtid.se som kommit fram till att regeringen satsat sammanlagt mer än 40 miljarder kronor på från saklig synpunkt tvivelaktiga projekt.
Det första exemplet rör Norrbotniabanan, en järnväg som skall byggas mellan Umeå och Haparanda till den, beräknade, nätta kostnaden av 15 miljarder kronor — priset för miljöpartiets stöd vid
regeringsbildningen efter valet 2002. Att många experter gör bedömningen att denna sträcka aldrig någonsin kan bli lönsam vägdefjäder lätt i den valsituationen — liksom det faktum att att de pengar som till äventyrs finns för utbyggd infrastruktur på järnvägsområdet rimligen borde satsas i Stockholmsområdet där de verkligen behövs.
Ett annat skräckexempel är Hallandsåstunneln, som ursprungligen skulle ha varit klar 1996 och kostat 960 miljoner kronor. Efter alla miljöskandaler lyder nu dagsnoteringen för tunneln på 2012 som slutår och en kostnad på 7,4 miljarder kronor. I rättvisans namn skall medges att miljöpartiet varit inne på att skrota projektet, medan socialdemokraterna ville fullfölja.
Den svindyra kompromissen blev att miljöpartiet fick Norrbotniabanan, socialdemokraterna Hallandsåstunneln — och skattebetalarna notan.
Lägg till detta stängningen av de bägge reaktorerna vid Barsebäcks kärnkraftverk — kostnad 12 miljarder — och det framgår hur i alla bemärkelser dyrbart det rödgröna samarbetet är för svenska folket.
Men det finns mer. Sedan årtionden är det ett etablerat regionalpolitiskt mönster att statliga myndigheter flyttas från Stockholm ut till olika städer i landet som ansetts behöva kompensation för något, inte sällan ett nedlagt regemente. Bara för flyttkarusellen i samband med det senaste försvarsbeslutet uppskattas den direkta kostnaden till 1,6 miljarder kronor. Det är illa nog.
Men till det kommer den indirekta kostnaden av den dränering på kompetens som dessa utflyttningar innebär, eftersom bara en mindre del av personalen brukar flytta med. Att det kan vara svårt att beräkna vad det exakt kostar att bygga upp ny kompetens innebär verkligen inte att kostnaden är försumbar.
Många fler exempel finns. En regering, oavsett partifärg eller blocktillhörighet, tenderar med åren att lägga sig till med later, börja slarva med skattebetalarnas pengar och allt mer betrakta dem som en fri nyttighet.
Inte minst av det skälet behövs det växling vid makten, regelbundet och mycket oftare än i Sverige.