En brunn med tolv meter i diameter, fylld med vatten mot en svart botten. I mitten en smal pelare som varje dag pryds med en ny ros. Så ser det monument ut som i onsdags invigdes mitt emot Riksdagshuset i Berlin, till minne av de romer som mördades av nazisterna.
Det satt långt inne. Först 1982 talade en tysk förbundskansler, Helmut Schmidt (SPD), klarspråk om ”den glömda Förintelsen”. Inte förräntio år senare beslöt en annan tysk regering under Helmut Kohl (CDU) att ett minnesmärke skulle uppföras. Men oenighet om placeringen gjorde alltså att det dröjde ytterligare tjugo år innan monumentet verkligen kom på plats.
Förintelsen av Europas judar är välkänd för alla. Numera finns också en utbredd kunskap om massmorden på homosexuella. Romska representanter har kunnat räkna med stöd från dessa grupper när de försökt påminna om det parallella massmordet på romer – men det omgivande samhället har inte förmått svara, kanske för att man då skulle tvingas förhålla sig till den diskriminering som romer utsätts för också i dagens Europa.
Men denna del av Förintelsen är inte mindre verklig. 1938 slog Heinrich Himmler fast att romer i likhet med judar var ”rasmässigt” skadliga och underlägsna och måste separeras fysiskt från Tysklands övriga befolkning. I likhet med judarna deporterades romerna österut och dödades systematiskt på samma sätt som de. Osäker statistik från åren före kriget gör det omöjligt att ange exakt hur många som mördades, men ingen ifrågasätter att det handlade om mellan 200 000 och en halv miljon människor.
Lika lite som antisemitismen – judehatet - är antiziganismen - hatet mot romer - något som uppstod under nazismen. I båda fallen handlar det om ett ständigt närvarande bakgrundsbrus i de europeiska samhällena och en praxis av våld och diskriminering, århundrade efter århundrade. I de rumänska furstendömena levde romer i slaveri fram till 1864. Lagfäst diskriminering och tv¨ångsarbete var vanligt i flera europeiska länder långt innan nazismen dök upp på den politiska kartan.
I dagens Ungern bygger det öppet nazistiska partiet Jobbik sin politik på hets mot landets romska minoritet och i Italien och Frankrike har brutal och storskalig diskriminering blivit något nästan normalt de senaste åren. Trots den fria rörligheten inom EU jagas romer från Rumänien och Bulgarien regelbundet ut därifrån av polis, oavsett färgen på regeringarna. Och i Sverige drevs ett femtiotal romer valåret 2010 ut på samma sätt, under förevändningen att de sysslat med tiggeri – som inte är olagligt.
Förmågan att behandla människor med samma hänsyn och respekt oavsett deras bakgrund är ett avgörande mått på civilisation. I den europeiska civilisationen finns alltjämt brister som är lika skamliga som skrämmande.