Den goda berÀttelsen saknas
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.
Idoga spaningar för att finna svenska politiker som pÄminner om statsmÀn förblir resultatlösa. Man skulle förstÄs kunna framhÄlla Carl Bildts professionalism, hans kunnande och uppenbara flit. à terstÄr att se om nyttan för Sverige ligger i paritet med intensiteten i hans resande jorden runt.
Det mÄste dock tillstÄs att det inte Àr lÀtt att mana fram en bild av landets framtid som förmÄr entusiasmera vÀljarna. Hur mycket lÀttare var det inte att berÀtta om framtiden nÀr Sverige var en nationalstat i sjÀlvvald isolering, invirad i neutralitetens skyddstÀcke.
Hur mycket lÀttare var det inte att dÄ bortse frÄn vÄrt beroende av omvÀrlden och tillsynes trovÀrdigt tala om en svensk framtid för ett svenskt samhÀlle med svenska idéer i folkhemmets hÀgn. Och hur mycket mer komplicerad Àr inte vÄr nutida roll, den som medlem i EU och som en obetydlig nation mitt i den globala ekonomin.
Hur mycket otydligare blir inte vÄr egenbild nÀr förutsÀttningarna för vÄr tillvaro stÀndigt förÀndras. Allt susar förbi, byter skepnad och förvandlas med en rasande fart. Vem kan formulera framtidsvisioner nÀr inte ens den allra nÀrmaste framtiden kan bedömas?
ĂndĂ„ Ă€r det ganska bedrövligt att ingen i svensk politik förmĂ„r berĂ€tta om hur Sverige borde se ut om femtio Ă„r. En sĂ„dan vision, som efter hand konkretiseras i ett samtal mellan medborgarna, skulle kunna bli det sammanhĂ„llande kitt utan vilket ansvarstagande och solidaritet i samhĂ€llet knappast överlever alla de pĂ„frestningar som sĂ€kert ligger framför oss.
Att önska detta Àr inte att bekÀnna sig till en politik som krÀver att omfattas av alla eller som utger sig för att Àga den enda sanningen. Men det skulle skapa en ny dynamik i Sverige, om vi kunde samlas kring nÄgra vÀsentliga mÄl och tillsammans försöka förverkliga dem.
Det svenska folkhemmet mÄste rekonstrueras för att svara mot den globala ekonomins nya byggnormer. Innerst inne förstÄr de flesta att sÄ Àr fallet. Just dÀrför kÀnns det smÄttigt att dagspolitiken i Sverige nÀstan uteslutande sysslar med det individuella, med detaljer och procentsatser. DÀr finns ingen berÀttelse, bara en balansrÀkning. Kamrerarna styr och stÀller, övertygade om att vÀljarna enbart röstar med plÄnboken.
Men svensken i gemen lever pÄ tryggt avstÄnd frÄn grÀnsen till svÀlt och nöd och Àr dÀrför fri att rösta med hjÀrtat, lÄngt mer Àn vad kamrerarna nÄgonsin förstÄr.
För övrigt anser jag att Gotland mÄste försvaras