Presentationen av S-ledaren Stefan Löfvens nya lag förra torsdagen drunknade helt i prinsessan Estelles födelse. Aj då, tänkte man säkert inom partiet då. Men kanske var det bara en fördel. De viktiga namnen, som den finanspolitiska talespersonen Magdalena Andersson, har fått stor uppmärksamhet ändå, medan det talats mindre om snedträffarna och de oprövade korten, som därmed får en chans att jobba in sig på sina respektive uppdrag.
En trio höjer sig över de övriga och kommer att bli synnerligen viktig för Stefan Löfven om han ska lyckas lyfta partiet. Förutom Magdalena Andersson är det stabschefen Emma Lennartsson och riksdagens nye gruppledare Mikael Damberg. Med två nationalekonomer och en urstockholmare/högersosse i den innersta kretsen blir kontrasten mot företrädaren Håkan Juholts uppställning nästan övertydlig. Löfvens största problem kan i stället bli att särskilja sig från regeringens politik och att hålla de egna partimedlemmarna någorlunda nöjda.
På förhand kan det verka smart att matcha en ekonom från Handelshögskolan i debatterna mot Anders Borg (M). Men det är bara knappt två år sedan som nationalekonomen Thomas Östros misslyckades med just detta. Östros tvingades ofta tala mot bättre vetande, till exempel om förmögenhetsskatten, och tappade då i trovärdighet. Och besluten från S-kongressen 2009, om ny förmögenhetsskatt och avskaffande av rutavdraget, ligger kvar.
Magdalena Andersson har hittills hållit sig på säker mark i intervjuerna. Det räcker inte med skattesänkningar för att öka sysselsättningen, säger hon, utan utbildningsnivån behöver öka. Arbetsmarknadsutbildningarna måste ha effekt, anser hon, och får garanterat medhåll av Anders Borg. På det området är det inte teorin som är svår, utan att få det att fungera i praktiken.
Vidare sågar hon regeringens ansträngningar för att få jobb till unga, halverad arbetsgivaravgift och restaurangmoms. Det är också lätt att göra. Det svåra blir att hitta ett eget förslag med bättre effekt mot ungdomsarbetslösheten.
Utnämningen av Mikael Damberg till gruppledare är av stor vikt då Stefan Löfven saknar en riksdagsplats. Damberg blir den som ska möta Fredrik Reinfeldt (M) i partiledardebatterna och försvara S-politiken. Den före detta partiledarkandidaten har valt att ligga lågt under Juholt. Nu kommer han att ha ögonen på sig. Att hantera vänsterfalangen inom S kan bli en minst lika svår utmaning som debatten med Reinfeldt.
Snedträffarna, då? Ja, Ibrahim Baylan som utbildningspolitisk talesperson var en överraskning för många. Som skolminister (2004–2006) klarade han inte debatten mot Jan Björklund och som partisekreterare åt Mona Sahlin kritiserades han hårt. Vad har Löfven sett som ingen annan sett? Och Jennie Nilsson, som inte lyckades göra något avtryck i riksdagsdebatten om riskkapital nyligen, får ta hand om näringspolitiken då vänsterfalangen blockerade Sven-Erik Österberg. Näringspolitik är ju i högsta grad Stefan Löfvens eget område och här behöver han någon att lita på. Jennie Nilsson har mycket att bevisa.