Medan Europas ledare oroas av över grekiska statsfinanser har många av oss mera näraliggande skulder att fundera över. I slutet av augusti gör sig den pålitlige följeslagaren CSN återigen påmind.
Våra samlade studieskulder uppgår vid det här laget till 187 miljarder. Det blir närmare 13 miljarder att hosta upp varje år i räntor och amorteringar. Vissa släpar på mycket stora lån. I gårdagens DN Ekonomi rapporteras allt fler studenter har dragit på sig skulder på över en miljon. För 2010 handlade det om cirka 700 studenter. Förklaringen är att allt fler läser utomlands, i länder med höga avgifter och omkostnader.
Är det ett problem att studenter sätter sig i så stor skuld? Det beror på från vilket håll man ser det. Utbildning ger på många sätt ett rikare liv, men det är inte självklart att det ger alla ett rikare liv i kronor och ören.
I Sverige betalar staten för en stor del av utbildningskostnaden och vi har hög inkomstutjämning medan det i andra länder är en större investering att studera och det ger högre inkomst. Att studera dyrt i ett annat land och komma tillbaka och arbeta i Sverige är därför inte alltid lönsamt. Precis som för alla former av investeringar måste studenten noga tänka över möjligheten att betala tillbaka lånet, utifrån den kunskap som finns om arbetsmarknad och löneläge.
Möjligheten att kunna läsa utomlands även om ens föräldrar inte har möjlighet att hjälpa till är värd att försvara, men studiemedelssystemet har inte hängt med. I april lämnades därför förslag från en utredning om detta, Studiemedel för gränslös kunskap (SOU 2011:26). Där föreslås bland annat att CSN ska få skärpt ansvar för att informera om villkoren för lånen, vilket är grundläggande för att studenten ska kunna göra ett bra val.
Utredningen föreslår också ökad flexibilitet genom att studenten kan välja att använda hela lånet på en termin, till skillnad från i dag då det finns ett maxbelopp per termin. Det är rimligt. Det måste få vara upp till studenten att bedöma om den vill lägga alla pengar på en mycket dyr MBA-utbildning eller en termin på Harvard, som sannolikt betalar sig bättre än en flerårig utbildning på ett mindre prestigefyllt universitet.
När skulderna växer är det lätt att falla in i att det dags att bromsa in och strama åt. Men det vore fel recept. Ett öppet, internationellt orienterat Sverige har mycket bättre framtidsutsikter än ett slutet och provinsiellt land. Utlandsstudier ger inte bara ämneskunskaper utan också språkträning och kulturkompetens som värdesätts i arbetslivet. Och varje student måste göra och stå för sina egna val.