Den högspecialiserade sjukhusvården håller sakta men obevekligt på att strukturera om sig. I ett nytt samarbetsavtal mellan universitetssjukhusen i Stockholm och Göteborg utgör ett gemensamt transplantationscentrum en viktig del. På sikt skall fler samarbetsprojekt sjösättas.
Akademiska sjukhuset i Uppsala har bjudits in att samarbeta, men intresset för detta är måttligt från Uppsalas del eftersom Akademiska sjukhuset ju inte varit med från början i utformandet av avtalet.
Senare i sommar skall avgörandet komma om landstingen i Södermanland och Västmanland kommer att välja Akademiska sjukhuset i Uppsala som samarbetspartner i specialistsjukvården eller ej. Hundratals miljoner kronor i intäkter står på spel - vilket för Uppsalas del handlar om cirka tusen tjänster.
Vi man se problemet med en ironisk distans går det att säga att spelet påminner om tv-serien Robinson. Allianser bildas mellan vissa storsjukhus för att hålla andra borta medan de mindre framgångsrika helt sonika röstas ut.
Frågan är vilka som är vinnare i spelet. Sannolikt är det i längden inte patienterna. Sjukvårdens organisation är en allvarlig sak och det gäller särskilt den dyrbara specialistsjukvården, den som handlar om ett fåtal patienter med sjukdomar så komplicerade att de kräver hög kompetens, dyrbar utrustning och hög nivå på vården därefter.
Detta kan inte varje sjukhus erbjuda, ja inte ens landets alla regionsjukhus. Men varje regionsjukhus kämpar hårt för sin överlevnad som ett högspecialiserat sjukhus och vill förstås ha en så rik flora av kompetens som möjligt.
Att storstäderna Stockholms och Göteborgs sjukhus ligger i täten i den konkurrensen är inte konstigt men det betyder ju inte att de andra storsjukhusen i Uppsala och Malmö/Lund blir uträknade. Även där finns ju en bas av hög vetenskaplig medicinsk forskning vilket är en viktig förutsättning för framgång.
Problemet är att konkurrensen inte utspelar sig på en riktig marknad utan mellan storsjukhus som alla är skattefinansierade. Det är skattebetalarna som står risken - vilken är att en massa miljoner går till spillo för det sjukhus som förlorar.
Förvisso behövs det konkurrens i den hårt reglerade svenska sjukvården, men då skall det vara en sund konkurrens där också privata vårdgivare har en chans.
Men den mest dyrbara sjukvården är inte lämplig att konkurrensutsätta. Den måste kunna ges till de patienter som behöver den, oavsett var i landet de bor. Att ha huggsexa om de svårast sjuka patienterna är ovärdigt.