Den tredje statsmakten
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
I samma veva, i samband med kraven att Sverige inte skulle ratificera det nya EU-fördraget om inte Vaxholmsfrågan löstes, som Morgan Johansson och Bo Bernhardsson uttryckte det på DN debatt, uttalade Mona Sahlin att vi visst borde godkänna det nya EU-fördraget, men att politiken måste vara överordnad juridiken.
Juridikens förhållande till politiken har blivit hett. Det får antas att vad LO-ordföranden ville ha inte var en ny stark och självständig europeisk domstol, vilket hade varit ett fräscht och överraskande grepp från den vanligen EU- och domstolsskeptiska sidan, utan en ny svagare och mindre självständig europeisk domstol som klarare underordnade sig politiken än EU-domstolen gör.
Även i den svenska Grundlagsutredningen hettar det till i domstolsfrågan. Att utöka svenska domstolars lagprövningsrätt står på agendan, men socialdemokraterna och vänsterpartiet motsätter sig till och med den minst ingripande förändringen - att avskaffa det s k uppenbarhetsrekvisitet i regeringsformen.
Att inrätta en särskild Författningsdomstol verkar uteslutet av symbolpolitiska skäl, men om uppenbarhetsrekvisitet avskaffades skulle alla domstolar lättare kunna pröva lagar mot grundlagen och därmed alla bli författningsdomstolar, med litet f. Det är väl det som är problemet. Uppenbarhets-
rekvisitets effekt är att göra den lagprövningsrätt som faktiskt redan finns i stort sett obrukbar.
Den underliggande frågan är förstås vilket maktförhållande som skall råda mellan den politiska makten och den juridiska. Ska den dömande makten vara helt underordnad den politiska eller ska den dömande makten i någon mån balansera och korrigera den politiska makten?
Den goda nyheten för den som förespråkar en stärkt lagprövningsrätt för domstolarna är att EU-rättens inflytande dramatiskt försvagar uppenbarhetsrekvisitets relevans. I förhållande till EU-rätten tillämpas nämligen inget sådant. I takt med att den europeiserade delen av svensk rätt växer krymper därmed utrymmet för det lagprövningshämmande uppenbarhetsrekvisitet, oavsett vad Grundlagsutredningen lyckas ena sig om.
En utökad lagprövningsrätt, om än så liten, skulle utövas mot alla politiska makthavare. Lagprövning är inte inrättad enkom i syfte att bekämpa socialdemokrater, vilket debatten ibland skulle kunna förleda en att tro. Lagprövning kan drabba allt och alla, såväl borgerliga skötebarn som socialdemokratiska. Det är det som är poängen och den är bra.