Det är dags att vakna
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men inte ens denna i och för sig högst giltiga reservation kan användas som underlag för att med någon större kraft eller framgång kunna ifrågasätta existensen av den mycket stora förändring som redan inletts och som i hög grad kommer att prägla
de närmaste årtiondena - och med största sannolikhet ställa åtskilligt av det som i dag gäller på huvudet, och kanske rent av tvinga en del i dag otänkbara omprövningar.
Det handlar om den s k äldreboomen, som Svenska Dagbladet i en intressant genomgång på nyhetsplats i går påminde om.
De första årgångarna av fyrtiotalisterna - finansministerns berömda köttberg, alternativt jätteproppen Orvar - har nått pensionsåldern och under de närmaste åren kommer denna stora generation att vandra ut från arbetsmarknaden.
Samtidigt är den enskilda åldergrupp som snabbast ökar i antal personer som fyllt 80 år. De nya pensionärerna är som grupp friska och pigga, förhållandevis förmögna, vana vid att få som de vill.
På de senaste 100 åren har medelåldern ökat med 15-20 år, och många av dem som nu går i pension kan se fram emot kanske 15 friska år.
Det är naturligtvis en fantastiskt positiv utveckling - men den har också en baksida. Allt fler pensionärer totalt sett, och bland dem den snabbaste ökningen av de riktigt gamla pensionärerna, innebär att trycket på välfärdssystemet och vårdapparaten obarmhärtigt ökar.
Under de närmaste decennierna, med en förmodad topp kring år 2025, kommer vårdkostnaderna i kronor att öka kraftigt - samtidigt som generationerna i arbetsför ålder är relativt små. Antalet pensionärer per arbetande ökar - samtidigt som det rimligen blir svårare att fullt ut tillfredsställa vårdsektorns växande behov av arbetskraft.
Dessa frågor kommer, mänskligt att döma, att bara bli alltmer aktuella under de kommande mandatperioderna - och borde alltså diskuteras redan i den valrörelse som ligger framför oss.
Inget block har väl ännu tagit något helhetsgrepp - men de borgerliga visar ändå lovande ansatser. Man argumenterar bland annat för skatteförändringar som stimulerar arbete, även upp i åldrarna - och för en bättre skolpolitik. Centern vågar rent av ta ordet arbetskraftsinvandring i sin mun.
På andra sidan blockgränsen drömmer miljöpartiet om fler friår och vänsterpartiet om 200 000 nya, skattefinansierade jobb inom den offentliga sektorn. Det är nog dags att vakna.