Det är informationen, dumbom!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Vad exakt visste statsråd och chefstjänstemän? Vid vilken tidpunkt visste de det som de eventuellt visste? Vad gjorde de för att få veta mer? Finns det kanske något systemfel i, främst, utrikesförvaltningen som stoppar upp informationsflödet?
När de offentliga utskottsförhören i går avslutades med utfrågningar av statsminister Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds upprepade de bägge ännu en gång att de inte från början, preciserat till det första dygnet, förstod katastrofens vidd och allvar, att detta först så småningom gick upp för dem. De beklagade och bad om ursäkt.
Det är klädsamt, och visst kan man rent mänskligt förstå att skärpan är ganska nedskruvad en ledig annandag jul. Och det är väl det senare förhållandet som är den djupare liggande förklaringen till statsministerns mångordiga utläggningar om hur "motsägelsefylld" och "oklar" informationen var denna första dag.
Men ett faktum är ju att det mycket tidigtpå annandagens morgon fanns information, från försvarsdepartementets underrättelseenhet, om att en sju meter hög flodvåg — som tog med sig allt i sin väg svept fram över Sydostasien, och bland annat
drabbat Thailand där det beräknades finnas i storleksordningen 20 000 svenskar. Den första delen av denna upplysning förmedlades till Göran Persson av Lars Danielsson, men inte den senare — vilket ju är högst anmärkningsvärt, för att uttrycka det diplomatiskt.
Under dagen förmedlade både svenska och utländska tv-kanaler skakande bilder. Visst kan man som statsministern klaga över att informationen inte i alla avseenden och omedelbart var precis och uttömmande. Men alldeles utan efterklokhet gick det ändå att ganska tidigt på annandagen slå fast att en ohygglig katastrof inträffat, bl and annat i ett område där tusentals svenskar just då semestrade.
Till detta kommer ännu en omständighet. Till UD vällde det in information — direkt från berörda i katastrofområdet, från anhöriga hemma i Sverige. På den grundvalen kunde de UD-tjänstemän som bemannade den snabbt öppnade och efterhand utbyggda telefonjouren på ett tidigt stadium dra slutsatsen att det rörde sig om en katastrof av minst Estonia-klass. Men den information fördes inte vidare.
Nyckelfrågan är alltså informationen. Om UD-ledningen och regeringen fått den information som faktiskt fanns på UD hade man snabbare kunnat få en rimlig föreställning om katastrofens omfattning och kunnat börja agera tidigare. Man kan dra en parallell till Bill Clinton som inför sitt första presidentval 1992 satte upp en lapp på anslagstavlan med det berömda budskapet: "It´'s the economy, stupid!" (Det är ekonomin, dumbom!)
Det är informationen, dumbom! — är den sanning som dagens svenska regering har anledning att djupt begrunda.
Frågan är varför den information som fanns inte fördes vidare. Är det en effekt av UD:s hierarkiska organisation? Är det kanske inte kutym att lägre tjänstemän besvärar högre tjänstemän med relevanta iakttagelser om ett pågående skeende?
Eller var det helt enkelt så, den förklaringen framskymtade från utrikesministern i går, att de tjänstemän som hastade in till telefonerna hade fullt upp med att hand om inkommande samtal och annat akut?
Det är under alla omständigheter uppenbart att regeringen i allmänhet och UD i synnerhet inte klarade av att hantera den information som faktiskt fanns. En slutsats av Konstitutionsutskottets (KU) granskning är att det hade behövt finnas en grupp, i regeringskansliet och möjligen placerad i UD, som hade kunnat ta emot, sammanställa, strukturera och analysera den inkommande informationen och på grundval av det föreslå vad som skulle göras. Då hade det säkert gått både bättre och snabbare.
Nu skall KU sammanställa ett betänkande, som lär komma att innehålla prickningar av flera statsråd. I samband med det blir frågan om eventuella misstroendeförklaringar akut. Göran Persson, den huvudansvarige, borde redan ha avgått.