Där finns som väntat tidigare betyg (från årskurs fyra) och en tioårig grundskola. Mot regeringens politik står också fortsatt frivilliga gymnasiestudier och även yrkesgymnasier där högskolebehörighet ska vara en rättighet, inte ett obligatorium.
Det borde gå att komma överens över blockgränsen. Betyg från årskurs 4 är en fortsättning på en framgångsrik linje, men förslaget kommer tidigt för en reformtrött skola som just börjat få det nya betygssystemet från sexan att fungera. Och även regeringen är för obligatoriska förskoleklasser för sexåringar, så formerna för en förlängd grundskola borde kunna lösas.
Men då måste också regeringen backa om gymnasiet, så viktigt för ungdomars chans på arbetsmarknaden. Visst kan yrkesgymnasierna och lärlingsutbildningarna förbättras. Man borde välja ytterligare reformer och tätare kontakter med näringslivet i stället för att gå tillbaka till det misslyckade experiment där alla var tvungna att förbereda sig för högskolan. Och obligatoriskt gymnasium (fram till myndighetsdagen) är som så många påpekat bara dumt.
Riksdagens behandling av budgetpropositionen närmar sig med stormsteg. Och det ser allt mindre ut som om det rödgröna förslaget kommer att kunna röstas igenom. Sverigedemokraterna kallade åtminstone igår alliansen skolförslag för en kopia av deras egna. Ett tecken på att man kan tänka sig att rösta med alliansen i riksdagen och fälla regeringens förslag.
Hur bör då de fyra allianspartierna agera? Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg anser (5/11) att man redan gjort fel som går fram med ett gemensamt förslag. Nu vore det ansvarsfulla att lägga ned rösterna och släppa igenom budgeten precis som att man släppt igenom Stefan Löfven som statsminister, anser Lindberg.
Men att släppa igenom en statsminister efter ett val betyder bara att han eller hon får chansen att bilda regering och skapa majoritet för en politik. Misslyckas det får man försöka med någon annan eller på annat sätt. Det är också självklart att alliansen lägger ett gemensamt budgetförslag eftersom man gått till val med en gemensam politik.
Ändå bör nog alliansen överväga möjligheten att lägga ned rösterna i den sista omröstningen, då två förslag står mot varandra. Vad finns egentligen att vinna på att få igenom sin budget med hjälp av ett parti man aldrig kan inleda ett regeringssamarbete med? En regeringskris där Stefan Löfven avgår kan leda till ett nyval, som ingen skulle tjäna på, eller till en ny minoritetsregering. Men alliansbudgeten, som det inte går att få majoritet för utan SD, ligger fast.
Alliansen gör helt rätt som i det här läget fortsätter att föra fram sin politik, och låter Löfven svettas. Men i det avgörande ögonblicket gäller det att tänka ett steg längre. Det är val igen 2018.