Vad kan vi som enskilda konsumenter göra för att bidra till att uppvärmningen av jorden stannar upp eller ökar inom något så när acceptabla gränser? Överallt ges goda råd: Energisnåla lampor och kylskåp, sluta åka bil och avstå från semester långt bort, köpa lokalt producerad mat, undvika oxkött och kyckling, gå över från olja till bergvärme etc.
Somliga råd är lätta att ta till sig, som att köpa lågenergilampor, byta ut den gamla frysen, åka kollektivt om det går. Annat är betydligt svårare som att ändra uppvärmning i bostaden och köpa lokalt producerad mat.
Somliga råd är heller inte alldeles lätta att följa av det enkla skälet att man inte vet tillräckligt om hur varan har tillkommit. Har det där salladshuvudet vuxit i ett svenskt växthus? Då har det sannolikt dragit väldigt mycket energi.
Men energin kanske kommer från vattenkraft eller kärnkraft och har då inte bidragit med någon nedsmutsning av atmosfären.
Eller kommer salladshuvudet från något sydligare land? Har det vuxit på friland eller i växthus och vad har växthuset i så fall värmts med? Har salladen flugit över stora avstånd eller kanske åkt tåg? Hur långt har den transporterats i Sverige mellan centrala lager och den affären där du just ser den? Och hur ofta tar du själv bilen för att få hem varorna?
Är det bättre att åka långt med sin bil till ett köpcentrum, dit varorna kommer i stora, effektivt packade lastbilar eller att gå till den lilla affären som å andra sidan fått sina varor ditfraktade på ett energislösande sätt?
Internationellt sett ligger Sverige ovanligt bra till när det gäller utsläpp av koldioxid. De svenska utsläppen av växthusgaser var förra året de lägsta sedan 1990. Men det betyder också att de enklaste åtgärderna redan är gjorda. Fortsättningen lär bli betydligt svårare.
Dagens Nyheter lät Konsumentförvaltningen i Stockholm ta reda på hur mycket koldioxid en vanlig familj släpper ut på ett år. En resa till Thailand gjorde att rekreation tog den helt övervägande delen av utsläppen. Därnäst kom maten och sedan var det ett stort steg nedåt innan man kom till möbler/hushållsartiklar, bostad, etc.
Vad som överraskade där var nog matens stora andel, ungefär en tredjedel av det totala utsläppet. Men det är inte alldeles lätt att fundera ut vilka varor som ger mest utsläpp. En tomat, som flugits in från Spanien och är odlad på frijord ger totalt mindre utsläpp än en tomat odlad i svenskt växthus.
Den brittiska tidskriften Economist, som ägnade en specialrapport åt "matpolitik" i förra veckans nummer, finner till exempel att ett kilo lammkött från Nya Zeeland, trots den långa frakten till England, ger upphov till mindre utsläpp av koldioxid än ett kilo engelskt lammkött tack vare att produktionen kräver så mycket mindre energi i Nya Zeeland.
Konsumentens egna bilresor fram och tillbaka till butiken är mycket energikrävande, inte för att resan kanske är så lång utan därför att den sker så många gånger och dessutom ofta i energikrävande bilar. Sverige tillhör ju de länder i Europa som har de allra törstigaste och äldsta bilarna och är dessutom glest bebyggt, allt faktorer som fördyrar transporter.
Sammanlagt är det alltså inte alls lätt att veta hur man som konsument bäst bidrar till att minska växthuseffekten. Det är lätt att göra fel. Det betyder förstås inte att man inte ska försöka.
Tyvärr är nog de allra mest effektiva åtgärderna sådana som politikerna har hand om. Economist tror att de bästa åtgärderna är skatt på koldioxid och att ta bort tullar och EU:s jordbruksstöd. Är skatt på koldioxid bättre än handel med utsläppsrätter? Den svenska regeringen vill agera i EU för att låta även transporter omfattas av handeln med utsläppsrätter.
Allt detta är tyvärr åtgärder som vi som konsumenter inte kan göra mycket åt annat än att betala. Alla effektiva åtgärder kommer att kosta. Men vi har inget val.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist
gunvor.hilden@comhem.se
gunvor.hilden@comhem.se