Det är uppsåtet som räknas
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Hovrätten fann i vintras att Greens uttalanden inte motsvarade de kriterier som finns i lagen om hets mot folkgrupp. Han friades, men målet gick vidare till Högsta domstolen som inom kort meddelar den slutgiltiga domen.
Lagen om hets mot folkgrupp tillkom efter andra världskriget i syfte att försvåra en förnyad spridning av den typ av hat- och hetspropaganda mot utpekade grupper som ledde fram till Förintelsen. Alla demokratiska partier stod — och står — bakom lagen. Liknande lagstiftning finns i nästan alla demokratier. Det stora undantaget är USA.
Från början avsågs hets mot människor med utgångspunkt från deras etniska bakgrund eller religion. När hets också mot homosexuella i land efter land förts in i lagstiftningen så är det en konsekvens av att homosexuella i nazistiska och liknande gruppers propaganda ständigt jämställts med judar, romer och andra och att också homosexuella tillhörde Förintelsens offer. Våldshandlingar mot homosexuella är som bekant inte heller ovanliga i dagens Sverige.
Men det väsentliga i lagen är inte om ett visst uttalande är fördomsfullt, utan vilket syftet — uppsåtet — med uttalandet har varit. Åke Green gjorde gällande att homosexuella handlingar är abnorma och syndiga men sade också att homosexuella för den skull inte kan fördömas som människor. Det finns alltså en skillnad mellan det som Green sade och den typ av propaganda som var orsaken till att hetslagstiftningen numera också omfattar hets mot homosexuella.
Riksåklagaren pekar på formuleringar i Greens predikan, t ex om aids och pedofili, som ändå var sådana att homosexuella som grupp kan anses kränkas och utsättas för missaktning. Och visst har Green rört sig i ett gränsland mellan sådana påståenden som inte täcks av lagens formuleringar och sådana som gör det.
Men i sådana situationer brukar det vara mer rimligt att fria än att fälla. Respekten för lagen om hets mot folkgrupp stärks om den inte tänjs alltför långt. Just därför att denna lag är viktig i kampen mot rasism och gruppfördomar av annat slag så bör den användas med urskiljning.
Den som tror att rasistiska och andra utfall alltid neutraliseras och oskadliggörs genom den öppna debatten har en berömvärd, idealistisk inställning, men tyvärr svag verklighetskontakt. När den närradiostation som bar det missvisande namnet Radio Islam på 80- och 90-talen spred den grövsta nazistiska propagandan i Europa efter andra världskriget var det få som reagerade och den ansvarige, Ahmed Rami, blev något av en celebritet som bjöds in till skolor för att hålla föredrag om judarnas ondska. Det var först sedan han fällts i domstol — på fler punkter än någon som tidigare fällts för hets mot folkgrupp — som omsvängningen kom.
Lagen om hets mot folkgrupp är obestridligen en inskränkning i yttrandefriheten. Det är en inskränkning som motiveras av behovet att skydda minoriteters rätt att kunna leva tryggt i vårt land och att bevara ett tolerant och öppet samhällsklimat.
En sådan lag bör inte trivialiseras genom att användas annat än när det verkligen är nödvändigt.
I en del inlägg kan man spåra en viss oklarhet kring det faktum att Greens uttalanden skedde i form av en predikan. Några tycks föreställa sig att religiösa sammanhang skulle vara fredade zoner, oavsett vad som sägs. Men några sådana distinktioner finns inte i lagen. Konstitutionsutskottet har visserligen klargjort att predikosituationer "normalt" ligger utanför det område som lagen omfattar — men "normalt" betyder inte detsamma som "alltid". Frias Green så är det alltså fortfarande möjligt att åtala och fälla någon som i en predikan hetsar mot t ex judar eller homosexuella. Det avgörande är vad som faktiskt sägs.
Fälls Green så betyder det på samma sätt inte att det är omöjligt att inom ramen för en religiös förkunnelse ta avstånd från en homosexuell livsstil. En sådan uppfattning behöver inte vara liktydig med grova kränkningar av homosexuella som människor — även om den ofta kan vara det. Återigen är det vad som verkligen sägs och med vilket uppsåt som är det avgörande.