Det blir nog inget borgerligt styre i Uppsala

När den centerpartistiska riksdagsledamoten Rigmor Stenmark i torsdags satte ned foten och på UNT:s debattsida krävde att debatten om Musikens hus vara eller inte vara skulle upphöra var det ett viktigt inlägg inför valrörelsen nästa år.

Uppsala2005-03-12 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
På riksplanet gjorde de fyra borgerliga partierna avstamp redan förra sommaren när centerledaren Maud Olofsson bjöd hem de tre borgerliga partiledarkollegerna. Denna träff har sedan följts av olika utspel och gemensamma arbetsgrupper.
På det lokala planet ser det helt annorlunda ut. Visserligen finns det förhoppningar om att decimalerna nästa gång ska vara på de borgerliga partiernas sida och resultera i borgerlig majoritet i kommunfullmäktige men, ärligt talat, frågan är om moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna verkligen skulle kunna bilda en majoritet för att styra Uppsala kommun.

Det stora hindret i dagens perspektiv är, som Rigmor Stenmark påpekar, Musikens hus. Trots att kommunfullmäktige för snart ett år sedan fattade beslut om att bygga huset och trots att bygget kommer att vara i full gång nästa år fortsätter debatten som om ingenting hänt.
Många lokala politiker ifrågasätter fortfarande bygget och vill skjuta upp det. I hägn av Folkrörelsen mot Musikens hus fortsätter den nästan sluggerbetonade debatten. Man verkar hoppas att kommunfullmäktigebeslutet som är överklagat inte skall fastställas.

Det betydelsefulla i sammanhanget är att de tre partier som står bakom Musikens hus, socialdemokraterna, vänsterpartiet och folkpartiet, ser Musikens hus som en mycket viktig pusselbit i det framtida Uppsala.
Enligt anhängarna medför Musikens hus att framtidshoppet skruvas upp några varv i kommunen, att konserter, kongresser och konferenser söker sig till Uppsala som hittills inte kunnat erbjuda förstklassiga konferensfaciliteter.
Musikens hus betyder också mycket på det symboliska planet, att Uppsala inte bara får ett resecentrum värt namnet utan också ett arkitektoniskt spännande hus som kan locka fler än Uppsalaborna till sig. Musikens hus ska bli en dynamo som ska få Uppsala att blomstra än mer än i dag, hoppas anhängarna.

Motståndarna till Musikens hus finns politiskt inom moderaterna, centern och kristdemokraterna, samt i miljöpartiet. Här ser man bara nackdelarna med huset. Det kommer att kräva för mycket av kommunens gemensamma resurser och pengarna till projektet borde ha satsats på mer angelägna ändamål som vård, skola omsorg, menar man.
En del motståndare säger sig dock vilja ha ett konserthus men vill placera det på något annat ställe, utnyttja Fyrishov eller bygga huset när kommunen har mer resurser.

Det säger sig självt att det i dagens läge ser omöjligt ut att formulera någon sorts gemensam borgerlig plattform. Hur skulle den se ut om man är så djupt oense om de grundläggande förutsättningarna för den kommande mandatperioden?
Hur skulle centerns gruppledare Lars O Ericsson som är en stark kraft i Folkrörelsen mot Musikens hus kunna driva gemensamma frågor tillsammans med folkpartiets kommunalråd Jan-Ove Jerrestål, en varm tillskyndare av samma Musikens hus?
I dag befinner sig de fyra borgerliga partierna i opposition och har inget direkt ansvar för ledningen av kommunen. En majoritet för samma fyra partier efter nästa års val förändrar läget. Då är det dessa partier som ska driva frågor som översiktsplanering, trafikföring, hushållning med de gemensamma resurserna, satsning på utbildning och omsorg, ja alla frågor som är viktiga för Uppsala kommun.
I ett sådant läge duger det inte att fastna i diskussioner om beslut som redan är fattade. En kommunledning måste inte bara vara beslutsmässig utan också förmögen att driva viktiga framtidsfrågor.

Finns det då någon möjlighet att de fyra partierna under det närmaste halvåret kan återförenas?
Jag vet inte. Förutsättningen är ju att centern, moderaterna och kristdemokraterna inser att Musikens hus är under uppförande nästa år och att politiken inte bara kan bortse från detta faktum utan också måste räkna med det som en del av verkligheten.
Samtidigt måste folkpartiet visa generositet nog att välkomna den djupt kritiska granskning av bygget och verksamheten som blir en naturlig följd av motståndarnas engagemang. Även den som är för Musikens hus bör erkänna att kritiken gör att byggets ekonomi inte kommer att tillåtas skena i väg.
Och finns inte dessa förutsättningar så blir det inget maktskifte heller nästa val. För den som helst befinner sig i opposition är naturligtvis det en välkommen lösning, men inte för den som vill ta ansvar för Uppsalas framtid.

Kersti Kollberg
Ledarskribent
Läs mer om