@3a Text:I förra veckan föreslog SCA:s styrelseordförande och Industrivärdens starke man Sverker Martin-Löf att elmarknaden borde återregleras. Detta ledde till förtjusta leenden hos ledande socialdemokrater: Tänk att en industriledare inte tror på marknaden, ha ha!
Problemet med den socialdemokratiska förtjusningen är att det inte finns någon elmarknad. Jämför till exempel med flyget. När flyget avreglerades uppstod raskt ett antal nya små företag. Resultatet blev en stenhård konkurrens som ledde till dramatiska prisfall.
Nu kan man flyga utomlands till en bråkdel av kostnaden för några år sedan. Det är marknad.
"Elmarknaden" i Sverige är visserligen något mindre reglerad än förr, vilket också då ledde till något lägre priser. Men producenterna består av tre jätteföretag, alla helt eller delvis ägda av staten. Vattenfall ägs av svenska staten, Fortum delägs av finska staten och Eon delägs av tyska staten.
Politiska beslut, och inte marknaden, styr både vattenkraft och kärnkraft. Återstående outbyggda älvar får enligt riksdagens beslut inte tas i anspråk för vattenkraft, och hur stenhårt kärnkraften är reglerad är ingen hemlighet. Några nya konkurrenter kan inte uppstå.
Statsminister Göran Persson uttalar sig lite olika om kärnkraft. Men det senaste lär vara att Sverige "inte ska ha mer kärnkraft". Det måste tolkas som att ingen avveckling är i sikte. Samtidigt har regeringen tillåtit uppgradering av Ringhals med resultatet att Sverige har ungefär lika mycket kärnkraft som innan Barsebäck avvecklades. Det känns rätt lugnt. Det är inte bara LO som inser att Sverige behöver sin kärnkraft.
Men vad ska man då göra med de höga elpriserna? Göran Persson noterade med förtjusning Sverker Martin-Löfs krav men gav ingen tydlig reaktion. Mona Sahlin vill beskatta elföretagens övervinster för att kunna genomföra sänkta elskatter för konsumenterna. Men regeringen vill ju att elpriserna ska vara höga för att folk ska spara el. Hur går det ihop?
Och vad är en övervinst? Ska man vid beräkningen av "övervinsterna" räkna in behov av framtida — stora — investeringar? Och vad kommer Finland och Tyskland att säga om detta? Och innan man bestämmer vilka som ska betala hög skatt och vilka som inte ska göra det kommer EU att ha åsikter om likabehandling. Politiker har inte lika stor handlingsfrihet nu som förr i världen.
Tycker elproducenterna att vinsten beskattas för hårt i Sverige kan man ju i stället investera i andra länder. Då blir det Sverige som drabbas, inte bolagen. Så Mona Sahlin får nog avstå från sina infall. Ska konsumenternas mycket höga elskatter
sänkas måste det betalas på något annat sätt.
Regeringen och miljöpartiet lovar att satsa stort på vindkraften. Detta har vi nu hört i 25 år. Resultatet av dessa ständiga löften är att vindkraften står för mindre än en procent av produktionen. Problem med vinden är bland annat att vindkraftverk tar stor plats och avger buller och att vinden ibland blåser för lite och ibland för mycket. Och vem vill bo granne med ett större antal jättelika vindkraftverk?
Visst finns det fler sätt att producera el, t ex i värmekraftverk. Men Sverige kommer under överskådlig tid att vara helt beroende av vattenkraft och kärnkraft. I flera länder planeras nu nya kärnkraftverk. Kanske kommer det i en framtid att finnas nya tekniker som är mer effektiva och mindre farliga än dagens. Därför bör man inte, som flera partier gör, lova att för evigt avstå från utbyggnad av kärnkraften.
För att elpriserna ska sjunka krävs ökad produktion, och/eller sänkta skatter. Eftersom elmarknaden är politiskt styrd är det politikernas ansvar att se till att den fungerar som det är tänkt. Det går inte att skylla på "marknaden".
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist