Det korta steget

Slumpen har gjort att årsdagen av Kristallnatten 1938 — upptakten till Förintelsen — och årsdagen av Berlinmurens fall 1989 inträffar samma dag, den 9 november. Båda händelserna högtidlighålls numera runt om i Europa.

Uppsala2005-11-10 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den slump som gör att båda dessa betydelsemättade årsdagar sammanfaller ger också anledning till reflektioner. Även om Tyskland före nazisternas maktövertagande 1933 bara upplevt en kort period av genuin demokrati så beundrades tysk kultur, tysk företagsamhet och tysk socialpolitik allmänt och under lång tid före katastrofen. När ett sådant land både drabbas av nazismens barbari och därefter av kommunismen kan steget bort från civilisation och anständighet inte vara långt.
Många har spekulerat i olika orsaker till den utveckling som började 1933. Kapitalismen, imperialismen, olika särdrag i den tyska historiska utvecklingen har alla prövats som förklaringsmodeller. En mer givande infallsvinkel är sannolikt att utgå från konstaterandet att civilisationen i sig alltid är bräcklig och att människor som aldrig begått övergrepp tidigare under vissa omständigheter kan förmås att delta i de värsta tänkbara handlingar och kanske rent av göra det med entusiasm.

En del av bakgrunden är obestridligen de grymheter som europeiska kolonisatörer gjorde sig skyldiga till på många håll sedan de "befriats" från det normala samhällets alla kontrollmekanismer, ofta under årtiondena
före första världskriget. Det tyska försöket 1904 att utplåna hererofolket i nuvarande Namibia analyseras i dag allt oftare tillsammans med 1900-talets övriga folkmord.
Första världskriget innebar bland mycket annat att de normer och kontrollmekanismer som för många européer upphävdes i kolonierna nu försvann också på hemmaplan. De mentala följdverkningarna av första världskriget var sannolikt större än motsvarande följdverkningar av något tidigare krig och öppnade dörren på vid gavel för demagoger och utopister som påstod sig kunna ersätta den gamla moral som havererat med en ny. Just detta hävdade bolsjevikerna i Ryssland och kort därefter också fascisterna i Italien och de tyska nazisterna — och en rad andra exempel finns.
Det är ett allvarligt misstag att utgå från att rörelser av detta slag enbart drog till sig banditer och slagskämpar — även om inslaget av sådana element alltid var påtagligt. Men många attraherades av de totalitära rörelserna av helt andra skäl. De imponerades av trosvissheten, de uppfattade fanatismen som ädel offervilja och intalade sig att de absoluta "sanningar" som respektive rörelse predikade visade vägen ut ur det moraliska kaos som världen störtats in i genom första världskrigets meningslösa
masslakt.
Idealitet brukar alltid anses vara respektabel. Men en idealitet som bygger på föreställningar om det absolut goda leder mycket lätt till att allt som kan tyckas stå i det godas väg kommer att uppfattas som något absolut ont. Projicerar man sådana föreställningar på den ena eller andra gruppen av människor blir det till sist naturligt att beröva dessa deras medborgerliga rättigheter — eller döda dem "i hela mänsklighetens intresse". Brottet uppfattas inte ens som ett brott utan som en "historisk nödvändighet" för att det sant goda, mänskliga och lyckliga samhället äntligen ska kunna förverkligas.

Som psykologen Ludwig Igra skrev i den viktiga boken Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet kan alltså de grövsta brotten begås av människor som intalar sig att de verkar för ett gott syfte. Men vi kan välja att inte ryckas med, att använda vår förmåga till medkänsla och aktivt anstränga oss för att genomskåda förenklingar och propaganda. Vi har själva ansvar för att civilisationen skall bestå.

Ludwig Igras bok utgavs av Natur och Kultur 2001
Läs mer om