Det räcker inte att "någon" tar ansvar
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Samma märkliga resonemang verkar ligga bakom den borgerliga alliansens uttalande att Laila Freivalds avgick på grund av hennes och regeringens förfärliga hantering av tsunamikatastrofen — i syfte att undvika en misstroendeförklaring i riksdagen.
Det är möjligt att Göran Persson, skicklig taktiker som han är, tog tillfället i akt och använde den senaste skandalen till att göra sig av med en minister som blivit en belastning. Men frågan är trots allt alldeles för allvarlig för att få kallas "finlir".
Laila Freivalds agerade, genom sin medarbetare, på ett sätt som syftade till att få bort en publikation från nätet. En omdömeslös publicering av en politisk grupp som inte hade några som helst ädla syften med sitt tilltag, förvisso. Men även olustiga typer och publikationer skyddas av den grundlagsfästa tryckfriheten.
På det principiella planet är den numera avgångna utrikesministerns agerande lika felaktigt som om hon skulle ha hindrat UNT från att delas ut till prenumeranterna, bara för att hon inte gillade delar av innehållet. Att det var ett grovt övertramp visas om inte annat av att statsministern tydligt tog avstånd från agerandet — medan han av allt att döma fortfarande levde i villfarelsen att tjänstemannen agerat på egen hand.
Detta är i sig tillräckligt allvarligt för att tvinga fram hennes avgång. Att hon dessutom lär bli hårt kritiserad av KU:s kommande rapport om tsunamin gör förstås inte saken bättre. Inte heller att tyngden av socialdemokratiska skandaler börjar bli tung för regeringen att bära. Men det duger inte att "någon" tar ansvar för olika politiska missgrepp.
Katastrofkommissionen var tydlig i sitt utpekande av Göran Persson som huvudansvarig för regeringens misslyckande efter flodvågskatastrofen.
Det ansvaret återstår alltjämt att utkräva.