Mutanklagelserna mot Telia Sonera, företagets ovilja att lämna ut känsliga uppgifter till pågående utredningar och finansmarknadsminister Peter Normans (M) skarpa tonläge. Aldrig har det varit så tydligt: de statliga bolagen borde vara så få som möjligt, statligt huvudägarskap i affärsdrivande verksamhet ska i möjligaste mån undvikas.
I vissa fall kan bolagskonstruktionen vara att föredra framför att bedriva offentlig verksamhet i myndighetsform. Det är svårt att precisera exakt hur och var gränsen ska dras. Desto enklare är det att slå fast vad som inte borde vara en statlig angelägenhet: storskalig affärsdrivande verksamhet på en global nivå.
Det är förstås roligt för Telias ledning att expandera på ”tillväxtmarknader i Eurasien, inklusive Ryssland och Turkiet” och därmed ”på mindre än 20 år (ha) växt från att vara lokala operatörer till att vara Europas femte största koncern”. När utdelningen från denna jätte betalas ut till staten är det säkert också idel glada miner på finansdepartementet.
Men är roligt för vissa, verkligen rätt för alla? Existensberättigandet för ett statligt bolag eller ett statligt huvudägande är ju att verksamheten kommer Sverige och dess invånare till gagn. Det är därför naturligt att staten vill kvarstå som huvudägare i det företag som äger och förvaltar det fasta telenätet i Sverige. Det är en del av infrastrukturen och således ett naturligt statligt ansvar.
Det är däremot högst tveksamt varför staten är huvudägare i ett internationellt telekombolag som inte har några problem med att expandera sin verksamhet i minst sagt ljusskygga stater, och vars affärsmetoder anpassas därefter, åtminstone är det intrycket som ges av den pågående mututredningen.
Det finns olika sätt att lösa problemet. Regeringen kan i egenskap av huvudägare driva igenom skarpare ägardirektiv på Telias bolagsstämma. Det kan ge en ”renare” affärsrörelse, men problemet med staten som huvudägare till affärsdrivande global verksamhet består.
Staten kan också lämna Telia Sonera helt och hållet. Och för att behålla kontrollen över telenätet, kan man arrangera så att man i skilsmässan får ta med sig dotterbolaget Skanova som äger fiber- och kopparnäten och är den aktör som upplåter dessa åt Telia och andra telekombolag.
Snyggare än så går det inte att lösa problemet. Men det är tveksamt om vi får se ett sådant förslag från Peter Norman. Det är ju inte från Skanova de stora aktieutdelningarna kommer.