Det ska inte vara för lätt
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Valet väntades allmänt bli en promenadseger för president Tarja Halonen. Någon andra valomgång mellan de två kandidater som fick flest röster i den första omgången skulle aldrig behövas, eftersom Halonen antogs få gott och väl över hälften av rösterna redan då.
Det fick hon alltså inte. Kampanjen inför den andra valomgången i söndags blev jämn och intensiv och Halonens segermarginal liten — 51,8 procent mot 48,2. Niinistö visade sig vara en överraskande stark kampanjpolitiker och hade säkert fördel av att delvis komma "utifrån", från ett arbete i Europeiska investeringsbanken.
Presidentens makt i Finland är inte lika stor som förr och valet handlade därför i första hand om vem av de två kandidaterna som kunde vinna störst förtroende hos de väljare som i första valomgången stött någon annan. Ändå kom andra omgången av presidentvalet att polariserats på ett mycket oväntat sätt.
Niinistö, som representerar det moderata Samlingspartiet, var i första valomgången inte någon samlande borgerlig kandidat, och blockpolitik av svensk typ finns normalt inte i Finland. Men sedan centerns kandidat, statsminister Matti Vanhanen, slagits ut i första omgången ställde sig centern på Niinistös sida — trots att centern bildar koalitionsregering med Halonens parti, socialdemokraterna. Därmed kom Halonen att framstå som socialdemokraternas och fackföreningsrörelsens kandidat och inte som en "muminmamma" som alla kunde rösta på.
När Halonens mandat går ut 2012 kommer Finland att ha haft socialdemokratiska presidenter i trettio år. Det är inte osannolikt att detta leder till att en gemensam borgerlig kandidat lanseras om sex år — och att denne i så fall mycket väl kan vara just Sauli Niinistö. Konkurrens och växling på viktiga ämbeten mellan personer med olika politisk bakgrund behövs i varje demokrati.
Men det är nog förhastat att spekulera om en större förvandling av samarbetsmönstren i finländsk politik. Regeringsbildning är något helt annat än presidentval och centern vill säkert inte släppa möjligheten att fortsätta koalitionen med socialdemokraterna om det visar sig vara det bästa sättet att behålla partiets inflytande efter nästa riksdagsval. Och samförståndet i de stora frågorna är hur som helst mycket större i Finland än i Sverige.
Det gäller också säkerhetspolitken, en av de mycket få frågor där en viss åsiktsskillnad gick att iaktta mellan Niinistö och Halonen. Men de som i likhet med Aftonbladet (s) nu påstår att finländarna genom valet sagt nej till Nato för många år framåt drar orimliga slutsatser.
Också Halonen har talat om Nato-medlemskap som "en option". Det avgörande är naturligtvis det säkerhetspolitiska läget. Om det skärps i något avseende, t ex genom en fortsatt auktoritär utveckling i Ryssland, så har finska politiker inte låst sig på det sätt som många gör i Sverige.
Om någon lärdom för svensk del kan dras av Finlands presidentval så är den att det inte alltid går som opinionsmätningarna och experterna tror. Det vet vi förstås alla, egentligen, men vi behöver bli påminda med jämna mellanrum.