Det (s)plittrande EU
LEDARE Efter folkomröstningen om euron lades locket på inom socialdemokratin. Kampanjknapparna försvann och alla skulle åter vara lika goda och glada socialdemokrater som tidigare. Men under locket jäser missnöjet och ibland kokar det över.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
kända nej-sägare — varav ett fåtal fanns på listans nedre halva, på betryggande avstånd från de realistiskt sett valbara platserna.
En första, mycket tydlig markering av missnöje blev resultatet. Sedan har missnöjet, i den utsträckning det kan iakttas av utomstående, bara vuxit bland nej-sägarna.
Den socialdemokratiska partiledningen hävdar, i och för sig med all rätt, att eurofrågan är avgjord i och med folkomröstningen. I valet till Europaparlamentet gäller det inte vilken inställning man har till EU som sådant, utan vilka idéer man har för att
få EU att bli och fungera bättre. För den som är motståndare till EU är riksdagen den naturliga politiska arenan, inte EU-parlamentet.
Allt detta låter sig sägas, varav logiskt också följer slutsatsen att nej-sidans seger i folkomröstningen inte är relevant i Europaparlamentsvalet. Tråkigt nog för partiledningen har den inte tolkningsföreträde på hur nej-sidan skall uppfatta detta.
Det må från partiledningens synpunkt synas ologiskt men nej-sidan känner sig trampad på tårna. Och även den som utifrån betraktar det pågående kattrakandet inom rörelsen har ju svårt att frigöra sig från intrycket att partiledningen inte haft särskilt mycket emot att köra över nej-sidan som ett litet tack för senast.
Att nej-sidan ratades på valsedeln och att partiledningen uppenbarligen inte tolkade utfallet av folkomröstningen som att partiets EU-politik bör underställas nej-sidan för godkännande — och ännu mindre är beredd att ge nej-sägarna vetorätt — gjorde att det länge bubblande missnöjet nu kokat över.
På söndagen meddelade den socialdemokratiske "nej-generalen", professorn och riksdagsmannen Sören Wibe att han tänker starta "en förening" inom socialdemokratin för att "arbeta för en folkomröstning om EU:s nya grundlag" — när den i en framtid eventuellt finns i färdig, av alla EU-länders regeringar godkänd, form.
Från högsta partihåll möts detta besked i sin tur med missnöje. Både partisekreterare Lars Stjernkvist och Inger Segelström, som toppar valsedeln till Europaparlamentsvalet, tycker att Wibe bör delta i det rådslag som genomförs inom partiet om plattformen i EU-frågor inför valet.
Man skall inte underskatta socialdemokratiska partiledningars fingerfärdighet och taktiska skicklighet när det gäller att avleda, tunna ut och så småningom kontrollera och neutralisera internt missnöje.
Men man skall inte heller underskatta EU-frågans sprängkraft inom socialdemokratin. EU-frågan utgör i mångt och mycket skärningspunkten mellan dem som vill modernisera socialdemokratin och dem som vill att allt skall vara "gammalt och fornt".
I åratal har partiet försökt att undvika debatten, vilket gör att motsättningarna ackumulerats i stället för att laddas ur. Nu ligger man som man bäddat, alldeles egenhändigt och med öppna ögon.