Det svåra första steget
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I går misslyckades israelisk polis med att överlämna vräkningsorder till religiösa bosättare. I morgon börjar evakueringen av de 21 judiska enklaverna på Gaza-remsan, om nödvändigt med våld.
Utanverk och retorik förmedlar ett intryck av en oförsonlig motsättning som stålblankt skär rätt igenom det israeliska samhället. Men det är i mycket just utanverk och retorik.
Visst finns det åtskilliga bosättare som i dessa dagar sätter upp ett trotsigt ansikte. Men det handlar inte om en enad front. En hård kärna kommer säkert att bjuda motstånd — men många bosättare har redan fogat sig, och fler lär göra det när avhysningen kommer i gång på allvar.
Det är inte heller så enkelt som att det israeliska maktetablissemanget, pressat av USA och andra att visa tillmötesgående mot palestinierna, står emot ett helt — eller i varje fall nästan helt — enat folk.
Från en utsiktspunkt på ett betydande, och skenbarligen också betryggande, avstånd från Mellanöstern är det förhållandevis lätt att formulera förnuftiga och kyligt rationella handlingslinjer för hur konflikten skall lösas. Det är inte utan att ett sådant inslag går att spåra i exempelvis den svenska regeringens officiella uttalanden sedan många år.
Men för dem som finns på plats, för israeler och palestinier, som lever mitt i en känsloladdad verklighet fylld av fruktan, misstro och vånda är kalkylen inte lika kliniskt enkel.
Inte minst mot den bakgrunden är det både löftesrikt och imponerande att så många israeler stöder beslutet att avveckla bosättningarna på Gaza-remsan — som ett första förtroendeskapande steg på vägen till fred i Mellanöstern.
Freden i sig väger, av naturliga skäl, tyngst för världssamfundet. Men för demokratin Israels del tillkommer en annan mycket tungt vägande synpunkt.
Inget land kan i längden fungera som en ockupationsmakt utan att dess demokrati skadas i sin kärna. Även av det skälet är det livsviktigt för Israel att få slut på ockupationen av Palestina.