Det våras för Uppsalas borgerlighet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Rent matematiskt är ett maktskifte i Uppsala inte otänkbart — om siffrorna från förra valet skulle stå sig, vill säga. Vid förra valet fick de borgerliga partierna något fler röster än den nuvarande majoriteten men valkretsindelningen gjorde att de ändå inte uppnådde majoritet. Nästa höst kan vågskålen mycket väl väga över åt det andra hållet.
Under de knappa tre år som gått av innevarande mandatperiod har mycket av uppmärksamheten varit riktad mot byggandet av konsert- och kongresshuset. Mycket energi har gått åt till kritik och försvar av konserthusbygget men nu säger de fyra borgerliga partierna att de lämnat denna fråga bakom sig och siktar framåt.
Bra! Det är på tiden att Uppsalaborna inte minst av demokratiska skäl blir övertygade om att det inte bara finns ett politiskt block som kan styra kommunen.
Vilka chanser har då den borgerliga fyrklövern att nå sitt mål? Målmedvetenheten är förstås ett plus i sammanhanget. Det finns en tydlig strategi i arbetet för ett maktskifte nästa höst.
En central punkt i den gemensamma plattformen är att sänka skatten. Den ska vara i nivå med övriga kommuner i Storstockholmsregionen, anser de fyra partierna, och sänker skatten med 18 öre i det gemensamma budgetförslaget.
Men skattesänkningen får inte gå ut över skolan och vården, poängterar man. Då får andra punkter som administration, marknadsföring osv stryka på foten i stället.
När majoriteten brådstörtat höjde skatten i december 2003 med 50 öre befann sig den kommunala ekonomin i ett kaotiskt tillstånd. Kommunledningen bedyrade att femtioöringen så snart som möjligt skulle gå tillbaka. Nu säger socialdemokraterna att skatten ska sänkas med 30 öre under åren fram till 2009 medan koalitionspartnern vänsterpartiet nyligen förklarat att man går till val på skattehöjning. Oklart läge, med andra ord.
De fyra partierna är inte ett parti och detta fick sin symboliska utformning genom att varje parti i går presenterade varsitt budgetförslag men med gemensam inledning. Varje parti kan alltså markera sina
hjärtefrågor och sedan låta väljarna få fälla avgörande.
Folkpartiets Jan-Ove Jerrestål förklarade att satsning på skolan var den viktigaste frågan i hans parti, medan centerns Lars O Ericsson ville rikta in sig på en satsning på äldreomsorgen. Ett förbättrat näringslivsklimat var något som alla partierna sade sig vilja verka för.
Men var finns visionerna hos den borgerliga kvartetten?
Uppsala är på god väg att växa till en kommun med ett invånarantal på över 200 000. Om 20—25 år ska en kvarts miljon människor bo i kommunen, enligt planerna. Det kräver en framsynt planering och en stor insikt om att Uppsalas identitet och utseende kommer att förändras kraftig under de närmaste decennierna.
Hur vill folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och centern möta det nya Uppsala?
Att stadens och den omgivande kommunens rörlighet kommer att sättas på hårda prov är självklart men någon strategi för den viktiga trafikplaneringen saknas. Tvärtom tycks partierna se kollektivtrafiken som något nödvändigt ont som det går att lägga ytterligare börda på.
Men inte bara trafiken är viktig i morgondagens Uppsala utan planeringen av stadens tillväxt. Tyvärr förefaller de fyra borgerliga partierna — liksom för övrigt majoritetens partier — att överlämna den viktiga strategidiskussionen till tjänstemännen och konsulterna i stället för att själva ta ett fast grepp om utvecklingen.
Uppsala kommun växer med stormsteg. Det duger inte för de styrande politikerna att stanna kvar i 1900-talets Uppsala. De måste utvecklas vidare och också våga axla det politiska ansvaret för den växande kommunen.