Det värsta som kunde hända i Pakistan
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men Bhutto valdes också två gånger i fria val till Pakistans premiärminister och hur det än kan ha varit med hennes kontakter med Musharraf, så ledde utvecklingen under hösten till att hon allt tydligare framstod som landets viktigaste symbol för hoppet om ett demokratiskt styrelseskick. Om valet nu alls kommer att hållas - och vara meningsfullt - när Bhutto mördats var i går en helt öppen fråga.
Bhutto beundrades av många utomlands och var i en kultur där politiska ledarposter ofta går i arv inom mäktiga familjer den självklara efterföljaren till sin far, premiärministern Zufilkar Ali Bhutto som avsattes i en militärkupp 1979. Att beskriva hennes politiska linje i vanliga ideologiska termer är vanskligt, men hon uppfattades ändå som en mer modern och sekulärt inriktad ledare än de tillgängliga alternativen. Och därmed representerade hon också en bild av Pakistan som något annat och mer än ett land som bara existerar av religiösa skäl - för att muslimska ledare i det gamla brittiska Indien trodde att muslimer skulle riskera förtryck i en sammanhållen stat.
Det självständiga Pakistans historia betingas till mycket stor del av omständigheterna vid landets tillkomst. Landet skulle bestå av det gamla Indiens muslimskt dominerade provinser och kom därför att utgöras av två geografiskt skilda delar. När det politiska och militära etablissemanget i dåvarande Västpakistan vägrade godta att ett parti med bas i Östpakistan (nuvarande Bangladesh) vann valet 1971, utbröt inbördeskrig och landet delades, mycket till följd av att Indien ingrep på den östpakistanska sidan.
Den ständiga motsättningen till Indien har gjort att det kvarvarande Pakistans egen politiska identitet blivit allt mer teokratisk och till att militären fått en helt orimlig politisk betydelse. Både civila politiker - med Bhutto som viktigaste undantag - och militära ledare har vädjat till religiös konservatism och militär och säkerhetstjänst har spelat under täcket med extrema islamistiska grupperingar. Pakistan blev bas för det religiöst betingade motståndet mot den sovjetiska ockupationen av Afghanistan, men samtidigt utvecklades ett nära samröre med talibanerna som i dag blivit ett hot mot Pakistan självt, mot Musharraf lika väl som mot hans opponenter.
Om Bhutto mördats av extrema islamister eller av krafter inom militären - eller av extremister med militär uppbackning - vet vi inte än. Men det är lätt att känna fruktan för vad som skulle kunna ske om kärnvapenmakten Pakistan skulle komma att styras av sådana krafter.
Man kan inte heller utesluta att mordplanen skulle kunna spåras till president Musharrafs egen omgivning. Marken har gungat under generalen under hela det år som gått och det var först efter mycket hård press, också från USA, som Musharraf alls accepterade att hålla val och själv ge upp sin post som överbefälhavare. Samtidigt har en ny civil och demokratisk opposition vuxit fram. Det var den som hoppades att en valseger för Bhutto den 8 januari skulle kunna ta Pakistan ut ur återvändsgränden.