Låg- och mellanstadieskolan i Alsike blir en av många i landet som låter personliga surfplattor ta plats i undervisningen. Det finns också goda skäl att omfamna ny teknik i skolan, när det har pedagogiska poänger.
Den som sett ett barn i förskoleåldern handskas med en pekskärm hyser nog inga tvivel om att skolbarn då och då kan dra nytta av en surfplatta på flera sätt än för det rena nöjet. Att byta ut den gnisslande gardinkartan mot kartprogram som ger detaljrika satellitbilder över jordens alla hörn kan säkert vara ett sätt att förhöja såväl spänningen som lärdomarna på geografilektionen. Interaktiva lösningar och omedelbar respons erbjuder möjligheter också i andra ämnen.
Rimligen har skolan även en viktig kompensatorisk uppgift att ge digitalt missgynnade elever en chans att skaffa sig datorvana och -intresse inför högre studier och arbete. Många aspekter av livet påverkas av möjligheterna att använda den nya tekniken.
Men precis som penna och sudd är pekskärmsapparaterna hjälpmedel som inte lämnar några garantier. Det är lätt att drömmarna om teknikens kraft tappar verklighetsförankring. Ny teknik har som bekant förmågan att framkalla såväl djup skepsis som dumdristiga antaganden om framtiden. Det vore ett misstag om skolan drabbades av ett slags pedagogiskt science fiction-syndrom som i slutändan drabbar eleverna.
Redan nu är det uppenbart att surfplattor och datorskärmar är olämpliga för läsning av längre textstycken. Forskning tyder också på att en digital miljö fylld av lösryckta intryck i längden kan missgynna koncentrationsförmågan.
För att inte surfplattor ska bli ett dyrköpt distraktionsmoment i undervisningen bör pedagogisk erfarenhet och verklighetens begränsningar vara vägledande. De moderna redskapens brister och kunskapsglapp i lärarkåren talar för att varken tekniken eller skolan riktigt är mogen för att avskaffa de fysiska läromedlen.
Det är heller inte skolans uppgift att förekomma en sådan utveckling, om den kommer. I takt med att hjälpmedel och kunskap utvecklas och priser pressas kommer vi att bli varse vad som är rätt uppgift för den nya tekniken i skolbänken.