Den enligt uppgift pågående valrörelsen inför valet till EU-parlamentet om mindre än en månad betecknas på goda grunder som matt och oengagerad. Den som vill kan trösta sig med att valtemperaturen kommer att stiga under de kommande veckorna, som den alltid gör.
Men om temperaturhöjningen mer yttrar sig i munhuggning och pajkastning om pseudofrågor än i en upplysande och saklig debatt om EU och dess framtidsfrågor lär inte mycket vara vunnet för de väljare som söker kunskap som underlag för att ta ställning - och det lär i så fall också visa sig i valdeltagandet.
Början har inte varit särskilt bra, med socialdemokraternas försök att göra EU-parlamentsvalet till ett vanligt höger-vänsterval och de sedvanliga storebrorsfasonerna att vägra debattera med andra partier än moderaterna.
Men EU-parlamentet är inte som den svenska riksdagen. Parlamentarikerna ingår i partigrupper på europeisk nivå, och dessa samarbetar ofta, ibland av ett så enkelt skäl som för att stärka parlamentets ställning gentemot de övriga EU-organen, ministerrrådet och kommissionen.
Av bland annat det skälet händer det ganska ofta att socialdemokrater och moderater röstar lika, något som vänsterpartiet skadeglatt påpekade i en rapport i går. Men samtidigt visar det sig att v och m röstar lika i 38 procent av fallen. Hur vore det att diskutera sakfrågorna och lämna sifferexercisen därhän?