Dövhet för mångkulturens tillgångar
Runt om i Sverige invigdes på lördagen Mångkulturåret. I Malmö talade kulturminister Leif Pagrotsky om respekten för olikheterna, ett tema som andra talare också anslöt sig till.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ingen kan förneka att Sverige präglas av de många människor från andra kulturer som sökt sig hit. Det märks i konsten, i gatubilden och inte minst i näringslivet och den dagliga kommersen. Att vara fri företagare är numera mycket vanligt bland de svenskar som har annan etnisk bakgrund än den svenska.
Men samtidigt finns det en blindhet och dövhet i samhället för den tillgång som mångfalden erbjuder. Inte minst märks det på arbetsmarknaden. Att invandrare blir egenföretagare i så stor utsträckning beror på att så många har svårt att få en anställning.
Undersökningar har visat att en arbetssökande som bär ett namn som inte klingar svenskt har små utsikter att kallas till anställningsintervju, än mindre få ett jobb.
Enögdhet och okunskap om mångfaldens fördelar finns rikt representerad i företag men också hos andra arbetsgivare i exempelvis offentliga förvaltningar.
Mot detta hjälper förstås inga tre miljoner i mångkulturellt stöd. För att göra arbetsgivarna mindre rigida krävs en kraftig attitydförändring på många plan i samhället.
På företag där man låter förnuftigt kommersiellt tänkande styra verksamheten har man insett att det är lönsamt med en etnisk mångfald bland de anställda när man ska möta en mångfald bland kunderna.
Att förändra attityderna går dock långsamt och medan tiden går hålls många invandrare tillbaka och tvingas till arbetslöshet — på grund av sitt namn.
Visst är det viktigt att bejaka den rika kulturella mångfalden men nog hade man kunnat nå ännu större resultat om ansträngningarna hade riktats mot invandrarnas svårigheter på arbetsmarknaden.