Vid hamnen pågår just nu ett bygge av en farkost som begåvats med arbetsnamnet Olrog. Fyndigt så det förslår, även om visdiktaren och radiomannen Ulf Peder Olrog som fått ge namn åt den flotteliknande pråmen ju egentligen sjöng om hur det var att segla uppför Fyrisån i undervattensbåt. Men "Olrog" skall bli en ny attraktion i Fyrisåns sjöfart som skall frakta festande, dansande människor uppför ån i sommar.
Hur som helst är flotten ett tecken på att nydanandet och påhittigheten ändå lever här och där i kommunen. Men det räcker inte riktigt. Det krävs mer för att öka dragningskraften i Uppsalas utbud.
På många håll i landet sjuder det av aktivitet för att sätta den egna bygden på turistkartan. Man får ta det man har och försöka göra något lockande av det, tänker många turistiskt inriktade kommuner. Så var det ju i exempelvis Jukkasjärvi där en driftig entreprenör såg sig om och fann att det som fanns i övermått var is och snö. Således blev det ett hotell byggt av is liksom en isteater i globform där bara Shakespeare spelas - på samiska.
Vad har Uppsala i övermått? Förvisso sina historiska och kulturella minnesmärken som kan locka den internationella publiken. Och den som sett sina svensk-amerikanska släktingar avundsjukt gapa över Silverbibeln, det Augsburgska skåpet, Domkyrkan och högarna vid Gamla Uppsala inser att Uppsala har mycket som inte finns på andra håll.
Men Uppsala har också en yngre historia som borde kunna iscensättas på ett mer konkret sätt än vad som sker nu. Kommun efter kommun ute i landet sätter upp bygdespel med traktens amatörer som medverkande. Alltsedan ett av de första amatörspelen, Strejkspelet i Norberg, sattes upp i mitten på 70-talet har Sveriges historia spelats upp i lador och gamla hyttor. Många av landets nedlagda industrier har fått tjäna som tillfälliga teaterlokaler.
Uppsala har också sådana spel, framför allt Domkyrkospelet och spelet i Gamla Uppsala med Katarina Ehnmark som inspirerande regissör. Också Malla Silfverstolpes salonger har dramatiserats.
Men visst finns det utrymme för fler iscensättningar! Uppsala industriminnesförening har talat om ett spel om industristaden Uppsala men den har hittills inte blivit av. Andra, och kanske inte så omfattande och personkrävande, spel borde vara möjliga att sätta upp med hjälp av intresserade amatörartister.
Gamla Uppsala lämpar sig ju väl för spel liksom miljön kring Slottet. Det vore väl inte fel att höra Glunten och Magistern sjunga vid Gunillaklockan i månljuset. Och tänk att få gestaltat hur familjelivet i de linneanska husen i Uppsala tedde sig.
Eller varför inte påminna om andra skeenden i den nyare historien? En aktivitet för att manifestera minnet av Uppsalaarkitekten Gunnar Leche, som förstod att skapa nya stadsdelar med utrymme för livskvalitet och social omtanke, vore väl något?
Uppsala behöver lite lättsammare inslag i de i övrigt så allvarstyngda och högtidliga historiska minnesmärkena. Visst behövs festivaler och marknader men de kommersiella intressena har sin tid, kulturhistoria spelad på amatörnivå sin tid.
Framför allt skulle en mer livfull inriktning i den verksamhet som vänder sig till turister säkert locka än fler att besöka Uppsala.
Den demokratiska beslutsprocessens tröghet i denna kommun är antagligen ingenting man kan göra något åt. Det betyder dock inte att det behöver prägla resten av allt liv och all verksamhet i Uppsala.