En massgrav med 50 döda mexikaner blir en notis i svenska dagstidningar. Det kallblodiga mordet på 17 personer på en fest fick något större rubriker, inte minst när efterspelet nu avslöjar att dådet kan ha utförts av interner som släpptes ut av en fängelsechef. (De ska ha fått låna fordon och vapen, genomfört morden och återvänt lugnt till sina celler.) Båda nyheterna handlade om narkotikarelaterat våld och röner inte speciellt stor uppmärksamhet i Sverige.
Justitieministern utmålade förra veckan Vänsterpartiet som drogliberaler. Det är att ta i. Vänsterpartiet vill förbättra vården för missbrukare, traditionella drogliberaler är av principiellt för narkotikalegalisering. Men både vänstern och drogliberalerna landar i samma slutsats, att eget bruk ska avkriminaliseras.
Vänsterpartiet bör tänka om. En förutsättning för att sätta in tidig vård är att bruk är olagligt så att missbruk kan upptäckas. Utan kriminalisering skulle dessutom narkotika tolereras och användas i större utsträckning. Fler brukare leder till mer missbruk. Så ser Sveriges krig mot narkotikan ut.
Svenska drogliberaler ansåg förra året triumferande att de fick stöd av Mexiko, Brasilien och Colombias ex-presidenter. Politikerna föreslog avkriminalisering av eget bruk av cannabis. Vad legaliseringsivrarna bortsåg från var att det nixonska ”war on drugs” i Latinamerika och Asien snarare liknar kriget mot terrorism, medan det svenska ”narkotikakriget” mer liknar Lyndon B Johnsons välfärdsinriktade krig mot fattigdom. I Sverige är legaliseringsdebatten rent principiell för de allra flesta och fokus är socialpolitik. I Mexiko däremot handlar kampen om produktion och distribution av narkotika, om pengatvätt och korruption, och där är kriget av ett blodigt slag som utkräver dödsoffer. De kriminella som handlar med droger är ett enormt samhällsproblem och människor dör i vendettor och maktkamper.
Drogliberalerna ser inte den kontexten och lyssnar inte klart. Ex-presidenterna förespråkar legalisering för att flytta fokus till vårdinsatser och är tydliga med att vilja minska drogkonsumtionen. Europeiska länder, där fokus är vård och inte straff, är förebilden. Sverige använder lagstiftning just för att söka upp och ge vård även till dem utan sjukdomsinsikt, och svenska sekretesslagar skyddar den som söker hjälp. När bruket kriminaliserades var det bortom missförstånd tydligt att vård är det viktiga.
Legalisering var inte det mest angelägna för ex-presidenterna. Det som är viktigast för Latinamerika är att efterfrågan av droger från USA – och EU – måste minska. Vår konsumtion göder drogkartellerna. Vår insats i kampen mot missbruk är att ha en välfungerande vård, stödd av lagar som minskar efterfrågan på droger. Se där, så tydlig är kopplingen mellan svenskt politiskt ansvar och de mexikanska massgravarna.