Samtidigt som Sverige vill minska EU:s jordbruksstöd har en gyllene era av subventioner för svenska lantbrukare initierats av regeringen. Den kallas Sverige – det nya matlandet. Det yttersta syftet är att göra livsmedelssektorn till ”en av Sveriges mest betydande exportsektorer”. Det nya matlandet marknadsförs dock listigt med fraser om ”närodlat”, ”ekologiskt”, ”bättre skolmat”, ”lyckad upphandling” och ”rädda miljön”.
En mastig portion dubbelmoral gör menyn svårsmält. Agendan finns mellan de förföriska raderna om midnattssol och svenska bär. Här möter centerpartistiske jordbruksministern Eskil Erlandssons politiska vision Lantbrukarnas Riksförbunds (LRF) affärsstrategi: alla ska äta ”närodlad, svensk mat”. Men – här är ett krux – inte bara vi som bor nära odlingen. Maten ska ju gå på export, bevars.
LRF vill att livsmedelsimporten ska begränsas. Vi ska pracka på tyskar och fransoser vår mat, men de ska inte få sälja sin till oss. Den ädla förklaringen är att andra länder, enligt LRF-företagarna, inte har lika bra miljö- och djuromsorgsregler. Men det finns andra syften. I måndags kom en undersökning som visar att nära 80 procent av LRF-företagarna anser att deras lönsamhet skulle öka om stat, kommun och landsting ställde samma krav på den importerade maten som på den svenska när de gör upphandlingar. En smart affärsidé med ädla förtecken – men ack, så protektionistisk. Lönsamheten ska öka genom attack mot de lagstadgade upphandlingsreglerna i syfte att diskvalificera kollegerna på EU:s inre marknad. Detta blir inte mindre magstarkt när man vet att jordbruksministern kräver ”likvärdiga konkurrensvillkor” för svenska bönder som för andra europeiska lantbrukare.
Det var två år sedan som Erlandsson drog i gång sin kampanj. Och smakar det så kostar det. Fram till 2013 skulle 160 miljoner kronor satsas på bidrag till företag och organisationer och flera hundra miljoner avsättas till forskning och innovationer. Böndernas avgifter minskas. Jordbruksverket har fått 50 miljoner att fördela. Centerpartiet föreslår nu 500 miljoner per år till ekologiskt jordbruk samt 600 miljoner för ”närproducerad mat” fram till 2013. I Erlandssons glassiga broschyrer kan man läsa att ”Det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att vara primärproducent av livsmedel i Sverige”.
För att få hjälp med sin vision har jordbruksministern tillsatt ett expertråd med personer som är ”kunniga inom mat och turism”. Dessa ska inte företräda ”ett särskilt intresseområde”. Vilka hittar vi då i rådet? Jo, bland andra Lars-Göran Pettersson, ordförande i LRF, och Annika Unt Widell, projektledare för Skolmatens vänner – en av LRF:s PR-organisationer. Samt Torsten Mörner, ordförande i Jägarnas riksförbund!
Det nya matlandet vore säkert bra om det inte redan doftade lite ankommet.