Men i presidentens fortsatta resonemang stack bockfoten fram i form av ett ganska konsekvent tillämpat dubbelspråk.
Det är alltså inte tal om att "förstatliga" Yukos. Men om det däremot skulle bli aktuellt att "sälja ut tillgångar" skulle alla slags företag, "inklusive statliga" kunna delta.
Men anledningen till att det skulle kunna bli aktuellt för Yukos att sälja ut tillgångar är att bolaget hamnat i stora skatteskulder till den ryska staten.
Och det beror i sin tur på att president Putin ser snett på Yukos störste ägare, oligarken Michail Chodorkovskij, som visat för makten i Kreml oroande tecken på att ha politiska ambitioner.
Följaktligen sitter Chodorkovskij sedan drygt ett år bakom lås och bom, anklagad för avancerade skattebrott.
Det finns i och för sig ingen anledning att idealisera Chodorkovskij. Han tillhör den grupp av oligarker som på 1990-talet ogenerat tog för sig när den sönderfallande Sovjetstatens egendomar "privatiserades" för en spottstyver i allehanda ljusskygga operationer. Men Chodorkovskij var verkligen inte ensam på den galejan, och andra oligarker som inte varit oförsiktiga nog att utmana Putin kan lugnt njuta vidare av sina rikedomar.
Det är Putin och männen kring honom som bestämmer allt i detta spel - hur hårt tumskruvarna skall dras åt kring Yukos, när det är dags att sälja ut tillgångarna och vilka statliga företag som skall få dela på rovet.
Tyvärr går demokratin i Ryssland kräftgång i dag och inte har landet tagit många steg mot marknadsekonomi efter Sovjets fall.