Duellen mellan Blair och Chirac
Det var länge sedan det kom goda nyheter från EU. Efter Frankrikes och Hollands nej till den nya författningen skulle EU ta en paus och fundera över framtiden. Men resultatet blev i stället ett tankestopp.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Inför toppmötet i Bryssel på torsdag och fredag är utgångsläget sannerligen inte det bästa. Överst på agendan står en uppgörelse om EU:s budget. Britterna har presenterat flera förslag som alla har avvisats. På onsdag kommer ett desperat sista försök.
Positionerna är de vanliga. De länder som är nettobetalare, bland andra Sverige, vill att budgeten ska bantas. De länder som är nettobidragstagare vill förstås ha en större budget. Alla länder har vetorätt. Man måste alltså bli helt överens för att det ska bli en budget.
De brittiska förslagen har gått ut på att göra om EU:s groteskt dyra jordbrukspolitik för att i stället satsa på framtidsprojekt som forskning, utveckling och nya näringar.
Men det finns redan en överenskommelse om jordbrukspolitiken fram till 2013. Storbritannien, Sverige och några andra vill riva upp den, Frankrike vill inte ändra en stavelse. Det senaste brittiska försöket gick ut på att man skulle gå igenom jordbrukspolitiken 2008 för att förbereda en total förändring. Frankrike, som får mest jordbrukspengar av alla, vägrade förstås som vanligt.
Till bilden hör den brittiska "rabatten". Margaret Thatcher lyckades en gång få landets avgift till EU sänkt med motiveringen att landet inte får så mycket i bidrag till jordbruket. Då var Storbritannien ett med EU-mått mätt ganska fattigt land.
Sedan dess har landets ekonomiska utveckling gått lysande och landet ligger nu på den övre skalan i EU. Det finns ingen som helst anledning att just britterna ska betala mindre än andra. Dessutom ökar rabattens värde år från år. De fattiga länderna i öst får betala med minskade bidrag för det rika Storbritanniens rabatt. Alla inser att detta är orimligt.
Alla utom britterna förstås. De engelska tidningarna rasar. Tony Blair har låtit tuff, men det senaste budet är att han nog ändå kan tänka sig att pruta något. Men Jacques Chirac, tidigare jordbruksminister med hjärtat kvar i de franska jordbruksbygderna, är lika envis som förut i sitt försvar för varje euro i EU:s jordbruksstöd.
I alla händelser är alla EU:s medlemsländer nu upprörda över Tony Blairs förslag. Alla utomstående inser att något måste göras åt jordbrukspolitiken — även om en del faktiskt gjorts. Britterna måste successivt avstå från en allt större del av rabatten tills den helt avskaffats. Och de nya medlemsländerna måste få sin del av EU:s pengar.
Men framför allt är det viktigt att EU satsar på framtiden: Alltså mycket mer till forskning och framtidsbranscher, till säkerhetspolitik och fredsbevarande och fredsframtvingande militära insatser.
Bromsklossar i förhandlingarna är främst Frankrike och Storbritannien, som var och en ilsket försvarar sina intressen. Toppmötet kommer säkert att forma sig till en duell mellan de båda vältalarna Tony Blair och Jacques Chirac. Men med tanke på EU:s framtid är det nödvändigt att man kan enas om en budget. Hellre en dålig budget än ingen budget alls. EU har inte råd med en budgetkris utöver den redan existerande kris som de franska och holländska nejen till författningen skapat.
Misslyckas förhandlingarna om budgeten kommer det brittiska ordförandeskapet att betraktas som ett fiasko, vilket drabbar inte minst Tony Blair själv. Resultatet blir att Storbritannien blir mer isolerat i EU och att dess inflytande minskar också i andra frågor. En framgång kan bidra till att omdömet om den brittiske premiärministern blir ljusare, när historiens dom så småningom faller.
Men framför allt måste det bli ett slut på unionens tankepauser och allmänna obeslutsamhet. Varför finns EU? Unionens ledare måste kunna ge ett övertygande svar.
Kolumnen/EU
Gunvor Hilden/ Fristående kolumnist