Uppsala går mot bistrare tider. Trots att arbetslösheten är lägre än rikssnittet påverkas kommunen av den vacklande europeiska konjunkturen. Så stora är förändringarna att kommunstyrelsen i dag tvingas revidera budgeten för 2012. Skatteintäkterna beräknas bli ungefär 95 miljoner kronor lägre än vad man räknade med när budgeten antogs tidigare i år.
Förenklat uttryckt kan kommunen kompensera för skattebortfallet på tre sätt: genom besparingar, skattehöjningar eller en kombination av dessa. Och den som sparar kan antingen göra det med osthyveln – jämnt över alla verksamheter – eller rikta in sig på enskilda områden för att freda andra.
Majoriteten har lyckats avhålla sig från frestelsen att föreslå skattehöjningar. Det är den enklaste, men samtidigt mest problematiska utvägen. Det är alltid mycket enklare att höja skatten än att sänka den igen. Bättre då att se över hur verksamhet kan effektiviseras, vilka delar av kommunens verksamhet som måste prioriteras.
Tyvärr väljer alliansen i sitt förslag att gå fram med osthyveln. Bidraget till samtliga nämnder sänks med en procentenhet i förhållande till vad som beslutades i den ursprungliga budgeten för 2012. Det kan tyckas vara en liten summa, men många av kommunens verksamheter har redan tuffa krav på sig och anslagsökningarna var i flera fall inte särskilt stora till att börja med. Dessutom går agerandet på tvärs med alliansens retorik och hur den tidigare har agerat.
Skolan, ansvarsmässigt fördelad mellan barn- och ungdomsnämnden och utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, drabbas hårt av anslagsminskningarna. Gymnasieskolan har till exempel fått högst modesta påslag de senaste åren. Det prekära ekonomiska läget, med hot om lärarneddragningar, handlar inte bara om ett minskat elevunderlag och för stora lokalkostnader. I ursprungsbudgeten för 2012 föreslogs en anslagsökning på 4,9 procent per elev. Kvar i förslaget till reviderad budget blir endast ett påslag på 2,9 procent.
Även under den förra mandatperioden tvingades alliansmajoriteten att revidera budgeten. Den gången fredades skolan. Är ordentliga resurser till skolan, förbättrade resultat och utrymme för löneökningar till lärarna inte lika viktiga längre?
Också inom kulturområdet riskerar det generella besparingskravet att slå hårt mot enskilda verksamheter. Till exempel så föreslås stödet till studieförbunden minska med en miljon. Ingen stor del av den totala besparingen, men en hård smäll för de enskilda förbunden.
Det är en konst att prioritera och det krävs mod för att försvara nedskärningar av en verksamhet samtidigt som andra skonas helt. Det är rätt av alliansen att revidera budgeten och att göra det genom besparingar, men det generella sparbetinget är svårt att förstå. I ord har majoriteten markerat att vissa områden är viktigare än andra. Varför syns inte det i förslaget till reviderad budget?