Någon lär ha räknat ut att summa 71 personer figurerat i spekulationerna om vem John Kerry skulle utse som sin kandidat till vicepresidentposten i USA. Men när senator John Edwards nu utsetts framstår valet ändå som självklart.
Edwards var Kerrys mest framgångsrike medtävlare om nomineringen till demokraternas presidentkandidat. Som kampanjpolitiker har han det mesta som Kerry anses sakna. Han har en omvittnad förmåga att nå fram till publiken och skapa personlig kontakt med väljarna.
För många demokrater tycks han vara den perfekta kandidaten - Bill Clinton minus skandalerna, som saken ibland har uttryckts. Dessutom representerar han en sydstat, North Carolina, och kan inte beskrivas som ännu en elitpolitiker från Massachussetts av samma sort som Kerry själv.
Edwards har en mer populistisk stil än Kerry och en dragning till protektionistiska ståndpunkter. Både Kerry och president Bush är mer frihandelsvänliga. Men betydelsen av detta bör nog inte överdrivas. Båda partierna är pragmatiska snarare än principfasta i denna typ av frågor och Edwards kandidatur lär inte stöta bort några marginalväljare.
Snarare kan effekten bli den motsatta. Edwards vann mycket sympati under primärvalskampanjen genom sitt sätt att tala om de amerikaner som inte fått del av den ekonomiska utveckling som ägt rum under både Clinton och Bush. För väljare som vill ha fler skäl att rösta på Kerry än en allmän önskan att bli av med Bush kan Edwards närvaro på demokraternas valsedel vara viktig.
Kerry leder just nu över Bush i flera opinionsmätningar, samtidigt som osäkerheten kring Irak gör Bush sårbar på ett sätt som presidenten knappast hade räknat med när invasionen inleddes. Ändå varnar många för att Kerrys kampanj är oklar i konturerna och att kandidaten själv inte riktigt når fram.
Kerrys förmåga att driva en effektiv valrörelse ska dock inte underskattas. Med Edwards som parhäst blir hans utgångsläge betydligt bättre. Valet handlar inte längre bara om att bli av med Bush utan också om att förnya amerikansk politik, sakligt och personmässigt. Om Kerry ändå förlorar kommer inte många att skylla förlusten på Edwards.