Efter Persson
LEDARE. Statsminister Göran Perssons ointresse eller kanske snarare hans allt mer uppenbara distans till regeringsarbetet det senaste halvåret har satt i gång spekulationer kring hans efterträdare. Den socialdemokratiska mellankongressen i helgen surrade av rykten.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den frågan har hon fått många gånger och ständigt har hon försökt vifta bort den. Detta kan tolkas på två sätt. Något klart nej är det alltså inte fråga om.
Kanske kan hon alltså tänka sig att säga ja. Eller också var detta oklara besked en metod att få Göran Persson, som ju för liv och pina inte vill se henne som efterträdare, att förlänga hennes mandat i EU-kommissionen?
Om hon blir kvar i Bryssel kan hon ju inte samtidigt kampanja för att bli partiledare. En partiledare, som också är statsminister, måste rimligtvis sitta i riksdagen. Det betyder att hon i så fall måste ställa upp i valet 2006.
De som tror att Margot Wallström i grunden inte vill bli partiledare pekar på hur hon gång på gång i sin karriär satt familjen före jobbet. Hon vet vilken arbetsbörda det innebär att vara socialdemokraternas partiledare och statsminister.
Mycket talar för att hon faktiskt tvekar. Å andra sidan blir barnen äldre. Ett mycket starkt stöd i partiet skulle kanske kunna få henne att våga ta språnget.
Ingen av de andra kandidaterna är tillnärmelsevis lika populära som Margot Wallström. Göran Perssons egen kandidat, samordningsminister Pär Nuder, har enligt uppgift till och med en egen lobbygrupp. Men han har också motståndare i partiet. Många tycker att han är träaktigt tråkig, att han är tjänsteman mer än politiker, att han saknar visioner, att han står för långt till höger och att han helt enkelt inte är någon partiledartyp. Hans framträdande på kongressen i helgen blev inte heller någon succé hos partikamraterna.
Anhängarna pekar på hans stora arbetsinsatser, hans flitiga resande i landet, att han är kunnig och har ordning i papperen. Han har en unikt bred erfarenhet efter att ha jobbat så nära Göran Persson under så lång tid. Han har ett finger med i nästan alla frågor från ekonomisk tillväxt till en eventuell ny grundlag.
Andra kandidater som nämns mer i förbigående är statsrådet Ulrica Messing, utbildningsminister Thomas Östros och LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin.
Men avgörande är tidpunkten när Göran Persson avgår. Somliga tror att han kommer att lämna sin post redan vid partikongressen nästa höst.
Andra tror att han väntar till efter valet 2006. Blir det redan nästa år är lutar det väl snarast åt Pär Nuder på grund av ren tidsbrist. Men dröjer det till 2007 kan nya och oväntade kandidater dyka upp.
Valet av partiledare i socialdemokratin är en fråga som berör alla. Göran Persson har sett till att samla alltmer makt till sin egen person.
När han nu tydligt visar att han inte längre är så engagerad i regeringsarbetet saknar regeringen en drivande kraft. Det drabbar hela landet, inte bara det socialdemokratiska partiet.