När jag läser på Aftonbladets Ungt val-sajt om hur Elin, 21, tycker att jobbet på ett callcenter var svårt förstår jag mycket väl vad hon pratar om. Det gäller att hinna med tillräckligt många samtal. Har man prestationsbaserad lön vill det också till att man säljer. Det man gör utvärderas ständigt. Ytterst är det bara resultat som räknas — att bara visa god vilja räcker inte långt.
Kort sagt, det är som arbetslivet är mest. Kanske inte världens roligaste arbetsuppgifter eller världens mest inspirerande miljö, men ändå. Det var inte mindre enahanda än att sitta i kassan på Ica. Och även där måste man se till att räkna rätt och hålla
koll på pengarna. Får man lön måste man också prestera något.
Elin gick in i väggen efter sju månader. Hon tillhör en av de 4 757 personer i min generation som har varit sjukskrivna i mer än ett år. Långtidssjukskriven, kallas det. På fem år har antalet långtidssjukskrivna unga dubblerats. Nästan 25
000 ungdomar är förtidspensionerade. Inte ens fyllda 30 anses de redan förbrukade.
Sverige år 2006. Statsminister sedan tio år är Göran Persson.
Jag känner inte närmare till just Elins fall. Det är möjligt att hon råkade ut för en synnerligen hård arbetsgivare — sådana finns. Det är också möjligt att arbetslivet generellt har blivit tuffare och att det inte längre är lika lätt att hänga med.
Men jag har en annan teori. Många av de utslagna ungdomarna hade helt enkelt inte en susning om vad som väntade. Deras förberedelse för arbetslivet stavas ju den svenska skolan, och där har man ju i decennier försökt avskaffa allt vad krav heter.
Där får man betyg först i årskurs åtta, vilket betyder att elever kan slussas vidare till nästa årskurs oavsett om de har lärt sig något. Där lämnar var fjärde gymnasist skolan utan slutbetyg. Där har kvaliteten på undervisningen sjunkit så mycket att den matte jag och mina klasskompisar lärde oss på sju år behöver dagens elever åtta år för att klara av. Där har läsförmågan blivit så dålig att hälften av niorna inte hinner med textremsan på tv. Men de blir lik förbannat godkända och börjar gymnasiet.
Många lärare och skolledare gör fantastiska insatser i den svenska skolan. Allt är inte nattsvart. Men den generella bilden är tillräckligt mörk för att regeringskansliets alla larmklockor borde ljuda dygnet runt.
Det finns fortfarande en föreställning om att det är fel att ställa krav. Och att utvärdering och betyg är detsamma som att "sätta stämpel" på elever.
Vilken förljugen världsbild en sådan skola förmedlar! Arbetslivet kan vara tufft. Hela livet kan vara tufft. Vem har kommit på att det bästa sättet att förbereda ungdomar för detta är att så länge som möjligt skydda dem från vardagens realiteter?
Håkan Jacobson | Ledarskribent