Förslaget till ny organisation för polisen, att de 21 polismyndigheterna slås samman till en, är helt enligt förväntningarna. Behovet har varit uppenbart så länge och alla röster om förslaget är nu så samstämmigt positiva att det enda man undrar är varför det inte genomförts tidigare. Och varför det ska behöva ta tre år innan den nya organisationen är på plats.
Under 2000-talet har ansvaret för polisen delats mellan justitieministrarna Thomas Bodström (S) och Beatrice Ask (M). De har tävlat om att ge polisen mer och mer resurser och Ask var den som till slut fick se den 20 000:e polisen anställas i Sverige.
Denna kapprustning betydde dock ingenting för resultatet. Andelen anmälda brott som klaras upp har legat på samma låga nivå (exempelvis knappa tre procent för vardagsbrott som stölder och inbrott) som tidigare. Polisens problem är helt enkelt inte en resursfråga.
Huvudspåret i kritiken mot polisen är inte att man inte kan kraftsamla vid grova brott, när rikskriminalen eller nationella insatsstyrkan måste kallas in. Det är i stället man inte förmår arbeta kontinuerligt med vardagsbrotten, samarbeta med kommuner och åklagarmyndigheten, förebygga brott, beivra förstagångsbrotten, hålla ordning och finnas tillgängliga när det behövs. De 21 länspolismästarna har kunnat ha sin egen agenda och samordningen har varit obefintlig.
Utredaren Nils Svärd har alltså på många sätt haft en tacksam uppgift, att i sitt betänkande fylla igen de hål som alla länge gått och snubblat i. Men det gäller förstås ändå att göra rätt saker. Förutom en tydligare lednings- och ansvarsfördelning föreslår han också en satsning på insyn och kontroll av polisens arbete. Lokalt, regionalt och centralt ska det finnas ”kontaktpunkter” där medborgarna kan ha synpunkter och få återkoppling på hur polisen arbetar och varför. Det är rätt tänkt.
Polisen har en synnerligen viktig funktion i samhället. Och poliserna ska vara på medborgarnas sida – inte bara synas vid övervakning av eventuella felsteg, som vid trafikkontroller. Frustrationen har varit stor hos en yrkesgrupp som varit mer utskälld än de flesta andra, och reformen är mycket efterlängtad inom polisen. Frågan är som sagt bara varför det ska behöva dröja till 1 januari 2015 innan allt är plats, och ännu längre tid innan skattebetalarna kan få den trygghet och den service man så länge betalat för.