När man läser UNT kan det vara lätt att tro att livet enbart handlar om det egna självförverkligandet, men det är ytterst få som på sin dödsbädd beklagar sig över att de inte jobbat mer.
När man läser UNT kan det vara lätt att tro att livet enbart handlar om det egna självförverkligandet, men det är ytterst få som på sin dödsbädd beklagar sig över att de inte jobbat mer. Det som många istället ångrar att de inte tillbringat mer tid med sina nära och kära. Vi kristdemokrater jobbar därför ständigt för att människor ska få mer tid tillsammans och för att alla människor, unga som gamla, ska få ett värdigt liv.
Ledaren skönmålar dessutom svensk barnomsorg. Vem är barnomsorg till för? Är det för barnens skull eller för de vuxnas skull? Den individcentrerade politiken har lett till att barn idag tillbringar mer tid på förskola än med sina föräldrar. Barn fostras och formas idag av kommunanställda snarare än av familjen. Det, UNT, är inget att vara stolt över. Det, UNT, är en egoismdoktrin.
Ett gott samhälle bygger på goda värderingar - dygder, personligt ansvarstagande och fria gemenskaper. För att nå dit måste vi fortsätta sänka skatterna för att fortsätta minska politikens makt över medborgarna.
Kanske är det så att ledarredaktionen på UNT klarar sig helt på egen hand utan familj och vänner, men de flesta människor är beroende av andra och har ett behov av gemenskap och av att vara älskade.
Allt det här handlar om makten över våra liv. Vem ska egentligen bestämma över hur man bäst tar hand om sina barn? Vi i KD anser att det är föräldrarna som bör ha den makten. Inte kommunpolitikerna. Tydligen har UNT:s ledarredaktion en annan syn.
Felicia Lundqvist, kandidat (KD) till kommunfullmäktige, ersättare Barn-och ungdomsnämnden.
Svar:
Med största sannolikhet är det mestadels män som på dödsbädden ångrar att de inte har tillbringat mer tid med familjen. Pappor tar fortfarande ut mindre än en fjärdedel av den totala föräldraledigheten.
"Vem ska egentligen bestämma över hur man bäst tar hand om sina barn?" undrar skribenten. KD:s linje verkar klar: Det ska föråldrade normer och strukturer göra. Offentlig barnomsorg ondgör man sig över. På frågan hur vi ska få män att ta mer ansvar för hemmet och familjen passar man. Det hela landar i en vision om den själuppoffrande hemma-mammans återkomst. Fast den tiden har flytt.
Att inte se att begreppet "familj" i dag präglas av stor mångfald och att blunda för att könet inte är avgörande för barnens eller föräldrarnas behov – det är familjefientligt.
"Kanske är det så att ledarredaktionen på UNT klarar sig helt på egen hand utan familj och vänner..." raljerar skribenten. Svaret är "nej", det gör varken vi eller KD. Men en politik som utgår från en rollfördelning som få föräldrar känner igen sig i är inte till mycket hjälp om man vill slå vakt om familjen som den avgörande gemenskapen i de flesta människors liv.
Red av UNT