Det tog bara några timmar att göra 483 elever hemlösa. Klockan 02.51 natten till måndagen gick inbrottslarmet på Gottsundaskolan. När polisen kom till platsen mötte man två tonårsflickor som just lämnade skolan. Därinne var branden snart utom kontroll och när skoldagen skulle börja var större delen av skolan helt förstörd. De båda minderåriga flickorna är nu misstänkta för mordbrand.
Engagemanget från skolledning, förvaltning och kommunpolitiker på måndagen var starkt och präglades av handlingskraft. På tisdagen blir det friluftsdag, sedan ska eleverna fortsätta sin skolgång så snart som möjligt, tillsammans och med sina ordinarie lärare. Det är lättare sagt än gjort i en tillväxtkommun med brist på platser, men på något sätt kommer det att lösa sig. Vikten av att just dessa skolelever inte drabbas är uppenbar för alla.
Gottsundaskolan var en fristad i ett utsatt område. För ett år sedan intervjuades rektorn Elisabeth Viksten Eriksson av SVT. I området kring högstadieskolan, från Gottsunda centrum och bort mot Bandstolsvägen, var oron då stor efter nästan dagliga incidenter av våld, skadegörelse, bränder och stenkastning mot polis och räddningstjänst. Men på skolan var det lugnt, även om enskilda elever ofta var inblandade i händelser som också påverkade skoldagen. ”Vi använder oss av riktade insatser när vi märker att elever mår dåligt”, sade rektorn då (29/9 2017).
I går natt försvann denna trygga punkt för Gottsundaungdomarna. Lågorna förstörde inte bara en trygg skola och arbetsplats. De förstörde inte bara tonvis med material, på papper och i datorer, som arbetats fram under kreativa processer. De förstörde också en unik verksamhet som rest sig från betyg under till över genomsnittet, som lockat till sig engagerade lärare och kunskapstörstande elever, med en populär fotbollssatsning som grädde på moset.
Varje förälder i ett segregerat område vet att vägen ut för deras barn går genom ett bra språk och en bra utbildning, att skolan utgör hoppet för nästa generation. På måndagsmorgonen hade mattan ryckts undan för alla dem. Eleverna samlades i Gottsundakyrkan för att sörja, och för att så småningom kunna gå vidare. På nätet blandas förtvivlan med ilska, för vad någon gjort med ”vår skola”. Samhörigheten stärks, och beslutsamheten. Ska några ungar med en tändare få stoppa våra drömmar, vår framtid?
Ur askan kommer nya skott att spira, så småningom. Revanschlustan finns i blodet hos elever och personal. De har rest sig tidigare och kommer att resa sig igen, med ännu större kraft och beslutsamhet än tidigare. Hela samhället vill att de ska lyckas, det finns inget alternativ, och det kommer de att göra på sikt. Men på måndagen, då var det sorgen och vilsenheten som regerade i Gottsunda.