Nej, styrelsen har icke brutit mot stadgarna - och har därmed förtroenderådets fortsatta förtroende.
Klart besked från förtroenderådet i stiftelsen Anna Johansson-Visborgs Minne, som sammanträdde i går sedan LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i torsdags uppmanat stiftelsens styrelse att "överväga" om den skulle avgå.
Eftersom styrelsen uppenbarligen inte anses ha begått något fel lär den följaktligen sitta kvar, trotsande LO-ordförandens försynta uppmaning.
Härvan kring arbetarrörelsetoppars bostadsmygel rullar på. Finns det inga formella fel att peka på går det tydligen alldeles utmärkt att fullfölja en praxis av mygel som uppenbarligen är både djupt rotad och utbredd.
I högtidstalen hyllas begrepp som jämlikhet, solidaritet och rättvisa. I vardagen hugger man för sig när chanserna uppstår, ståndaktigt blundande för den dubbelmoral detta innebär.
I retoriken står dessa s-märkta fackpampar och politiker på de fattigas och utanförståendes sida som deras främsta talesmän. I praktiken ses de mer och mer som pampar och överhet, alltmer isolerade från dem vilkas talan de anser sig föra.
Om nu dessa stadgeexperter och paragrafryttare för ett ögonblick förmådde lyfta näsan över sin försvarsmur av formalia är det faktiskt inte särskilt svårt att förstå vad saken gäller. Anna Johansson-Visborgs stiftelser tillkom i det enda och enkla syftet att behövande kvinnor skulle få hjälp att få bostäder, och sommarstugor till rabatterat pris.
Avsikten var inte att personer med hyggliga inkomster skulle kunna tränga sig före och sko sig på de verkligt behövandes bekostnad. Att denna enkla insikt så skamlöst och systematiskt förträngs är ett symptom på en allvarlig moralisk röta inom arbetarrörelsen.