Detta hävdade Göran Magnusson, s-veteran och vice ordförande i konstitutionsutskottet, i ett ampert uttalande i går.
Med lika delar gravallvar och eftertryck fastslog han att "det står i grundlagen att vi (det vill säga konstitutionsutskottet) skall granska statsråden och det kan inte avtalas bort".
Frågan är förstås om någon, utöver riksdagsman Magnusson, verkligen fattat saken så att flodvågskommissionens granskning skulle utgöra ett alternativ till konstitutionsutskottets sedvanliga granskning av "statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning" som den klassiska formuleringen lyder?
Göran Magnussons oro gör i sanningens namn ett något ansträngt intryck och framstår som höggradigt malplacerad. Konstitutionsutskottet lär få fullgöra sin vanliga granskningsroll, alldeles oberoende av flodvågskommissionens arbete. Sedan är det en annan sak att det lämpligen bör förekomma ett rent praktiskt betingat samråd mellan utskottet och kommissionen.
Kanske går det att samordna en del arbete när det gäller insamling och systematisering av grundmaterial, för tids vinnande och undvikande av dubbelarbete. Det kan vara skäl att i sammanhanget erinra om att flodvågskommissionen har ganska kort tid på sig för sin granskning. Enligt direktiven skall den vara avslutad senast den 1 december i år. Ett gott skäl för att om möjligt undvika dubbelarbete.
Det är alltså rimligt och självklart att kommissionen och utskottet träffas och i möjligaste mån samordnar sitt arbete, precis som kommissionens ordförande Johan Hirschfeldt föreslagit.
Men den avgörande synpunkten är förstås att det handlar om två principiellt olika granskningar. Konstitutionsutskottets granskning är formell och politisk. Den skall pröva om statsråden i sin ämbetsutövning hållit sig innanför lagarnas råmärken. Utskottet tar upp anmälningar från riksdagsledamöterna i en lång rad frågor, utöver flodvågskatastrofen. I de, inte alltför talrika fall, där en majoritet av utskottet konstaterat att ett statsråd brustit blir statsrådet föremål för någon form av för det mesta mild prickning.
Flodvågskommissionen skall granska hur regeringen, riksdagen och myndigheterna klarade av att hantera just flodvågskatastrofen, och ingenting annat. Den skall göra en bred granskning och med ledning av de slutsatser den kommer fram till föreslå eventuella förändringar i organisationen av det svenska samhällets krishantering. Kommissionen har däremot ingen befogenhet att "pricka" någon enskild person.
Det är alltså knappast något problem om, eller rättare sagt att, slutsatserna med stor sannolikhet kommer att avvika en del från varandra. Problemområdet är visserligen det samma, men det är endast delvis sammanfallande aspekter som skall granskas.