Dödssiffrorna efter jordskalvet i Syd-ostasien stiger hela tiden. I går kväll uppskattades offren till närmare 30 000 men dödstalet stiger alltjämt.
Uppgifterna om hur många svenskar som fallit offer för en av de största naturkatastroferna i modern tid är ännu mycket osäkra. Antalet svenskar som uppehöll sig i regionen är svårt att fastställa. Thailand med angränsande länder är ett mycket populärt chartermål för svenskar och uppemot 20 000 svens-kar hade valt att fira jul- och nyårshelgerna där. Till detta kommer ungdomar som med ryggsäck tar sig runt i världen och gärna uppehåller sig i området.
Situationen är således extremt svårhanterlig och även om reseföretagen och svenska UD gör allt för att få överblick över läget är osäkerhetsmarginalerna fortfarande mycket stora. Många svenskar är skadade och ligger på sjukhus medan de oskadda och de som klarat sig med lindrigare skador nu transporteras hem till Sverige.
En hel del kritik har framkommit från anhöriga i Sverige som haft stora problem med att upprätta kontakt med ansvariga på UD. Telefonkapaciteten har varit för liten. Självfallet måste man kunna begära fullgod hjälp vid sådana här tillfällen, men man kan inte heller begära det orimliga. Det kan knappast vara nonchalans som ligger bakom problemen mellan de anhöriga och UD utan frånvaron av beredskap för en extraordinär katastrof.
Det gäller alltså att behålla sinnet för proportioner och försöka överblicka katastrofens räckvidd. För många berörda länder är turismen den viktigaste inkomstkällan. Hela infrastrukturen förefaller vara sönderslagen på turistorterna utmed Indiska oceanen och i synnerhet Sri Lanka har drabbats hårt. Man måste också komma ihåg att det är delvis mycket fattiga och utsatta länder som drabbats. Omvärldens solidaritet kommer nu att sättas på hårda prov. På en presskonferens i går omtalade statsminister Göran Persson att allt kommer att göras för att leverera katastrofhjälp till de behövande länderna.
Samtidigt kan man önska att de berörda länderna kunde etablera den form av varningssystem som finns i nu tillgänglig teknik. Hade ett sådant varit i bruk hade åtminstone fler människoliv kunnat räddas.
För oss i en del av världen som så gott som aldrig drabbas av naturkatastrofer av den här dimensionen utgör det inträffade en allvarlig påminnelse om att resebroschyrerna endast ger en bild av drömmen. Saknas säkerhetstänkande och en genomtänkt planering för evakuering vid naturkatastrofer kan semesterdrömmen lätt förvandlas till en mardröm. Men katastrofen går det aldrig att planera för.