En begriplig dom
Det viktigaste med domen mot Mijailo Mijailovic är inte vilken påföljden blir utan att Anna Lindhs mördare har överbevisats, erkänt och dömts. Vi slipper ännu ett trauma av samma slag som det som uppstod efter mordet på Olof Palme.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Rättspsykiatrisk vård är ingen gräddfil till frigivning. Precis som livstids fängelse är rättspsykiatrisk vård ett icke tidsbestämt straff. Skillnaden är att detta straff också innebär vård eftersom den straffade befunnits vara psykiskt sjuk.
Åklagare finns med vid beslut
Hur länge vården pågår beror på resultatet och på utgången av den särskilda utskrivningsprövning som domen också föreskriver. Detta innebär att länsrätten fattar alla beslut om vistelse utan personal utanför vårdenheten, utskrivning lika väl som permissioner och frigång. Vid varje sådant beslut finns alltså en åklagare med.
Fara med sidokommentarer
Att Mijailovic skulle befinnas frisk och mogen för frigivning efter ett par år ter sig som ytterligt osannolikt. Överåklagaren i Malmö, Sven-Erik Alhem, som själv trott att domen skulle bli livstids fängelse konstaterar att både denna påföljd och rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning innebär ett "synnerligen långvarigt frihetsberövande". Alhem tror inte heller att domen kommer att överklagas till Högsta domstolen. Det finns inget behov av detta eftersom det inte finns något prejudikatsintresse.
Den upprördhet som nu uttrycks på sina håll beror sannolikt både på oklara föreställningar om vad domen innebär och på att olika tillfrågade experter uttryckt sig alltför tvärsäkert under den tid som rättegången pågått. Faran med denna typ ständiga sidokommentarer till en pågående rättsprocess påtalades i en debattartikel i UNT av advokat Thorulf Arwidsson den 27/5.
Låga skadestånd
Det går inte i ett fall som detta att påstå att den ena strafformen är självklart riktig och den andra självklart felaktig. Expertisen är ense om att Mijailovic är psykiskt sjuk, men av detta följer inte enighet om
huruvida sjukdomen är så allvarlig att rättspsykiatrisk vård är att föredra framför fängelse.
En utredning föreslog häromåret att den som dömts till vård och friskförklarats ska överföras till fängelse om vården ger resultat. Men ska uppenbart sjuka människor straffas också sedan sjukdomen behandlats framgångsrikt? Leder inte fängelsemiljön lätt till återfall i både sjukdom och brott? Dagens ordning är troligen att föredra, både för den dömde och samhället.
Däremot bör skarp kritik riktas mot de låga skadestånd som Anna Lindhs efterlevande fått. Den schablon som finns kan frångås i "särskilda fall". Är inte detta ett sådant?