En brist på ledarskap
SIGNERAT/ALMEDALEN. Analys och självkritik. Europaparlamentsvalet innebar det sämsta valresultatet för socialdemokraterna sedan 1912. Vad var det som gick snett?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den svenska självbilden
Ingvar Carlsson är den förste som tar upp den brännande frågan om den svenska självbilden. I hela Europa - inte minst i Sverige - finns en självgod nationalism som det är dags att komma tillrätta med. När både människor och pengar rör sig över gränser är det orimligt att klamra sig fast vid idén att nationalstaten är den bästa politiska arenan. Det leder bara till en formell makt över tilltagande maktlöshet. Någon väg tillbaka finns inte. De som säger det ägnar sig åt illusionsmakeri.
Dags att lämna ja- och nej-debatten
Junilistan och vänsterpartiet pekas ut som bakåtsträvare, men det är tydligt att kritiken även riktas mot EU-negativisterna i det egna partiet. Åsa Westlund är inne på samma spår. Det är dags att lämna ja- och nej-debatten. Enskilda kandidater måste lära sig att sätta partiet främst. Det sägs aldrig rakt ut, men mellan raderna hörs kravet på rättning i ledet. Fast Åsa Westlund slätar snabbt över med att partiet samtidigt måste ha högt i tak. Så ser en socialdemokratisk självrannsakan ut. Man efterlyser mera tydlighet, utan att med ett ord konkretisera vad det innebär. Att partiet är splittrat är ett stort problem för tydligheten - men samtidigt ingenting man vill eller vågar göra något ordentligt åt.
Haltande ledarskap
Ingen nämner problemet med brist på ledarskap. Den som kommer närmast är Ardalan Shekarabi. SSU var neutralt under EMU-folkomröstningen - nu står EU-frågorna högt på dagordningen. Det är förstås bättre sent än aldrig. Socialdemokraterna måste bestämma sig för att ett bejakande av EU är en central beståndsdel i partiets plattform. Efter tio års medlemskap i unionen - vågar ledningen sätta ner foten?