Nordkoreas testskjutning av en robot som gick över japanskt territorium var den första på många år. Japans premiärminister Shinzo Abe talar om ett ”allvarligt hot mot vår nation”. Och han har självklart rätt. Roboten gick sönder någon stans efter passagen över Japan och delarna föll i havet. Den hade naturligtvis lika väl kunnat gå sönder över land.
Japan har tidigare sagt att man kommer att försöka skjuta ned eventuella missiler från Nordkorea, men inget sådant försök gjordes denna gång. En reaktion är nödvändig, men om det är möjligt så är det förmodligen bäst att inte ge ledningen i Pyongyang en förevändning att fortsätta upptrappningen.
Roboten över Japan kan i sig ses som ett svar på en militärövning där USA, Australien, Sydkorea och Japan övar motdrag mot ett eventuellt anfall från Nordkorea. Grundproblemet är hela tiden Nordkoreas provokationer, men det är klokt att visa återhållsamhet, med tanke på hur regimen i Pyongyang fungerar och beter sig.
Hur som helst så innebär roboten över Japan en allvarlig upptrappning både i förhållande till tidigare missiluppskjutningar och i förhållande till FN:s resolutioner och det krisläge som uppstod häromveckan med ömsesidiga hotelser mellan Nordkorea och USA. Regimen vill demonstrera att den inte bryr sig om FN-resolutioner eller internationella sanktioner och är fullt beredd att attackera också USA. Ska man göra det så måste missilerna först gå över Japan.
Vetskapen om vilka katastrofala konsekvenser som ett krig skulle medföra ses av Kim Jong-uns regim som en sorts livförsäkring. Alltså vill man visa på alla sätt man kan att man inte låter sig hejdas av någonting om man skulle känna sig hotad.
De internationella reaktionerna blir dock allt starkare. Den ryska regeringen säger sig vara ”extremt oroad” och Kina säger att situationen nu nått ”en brytpunkt”. FN:s säkerhetsråd kallades i går till ett extrainsatt krismöte.
Kina, som har en nyckelroll i området, talar om fredssamtal och om att enbart sanktioner inte räcker. Men frågan är om inte diktaturen i Pyongyang nu förstört alla samtalsmöjligheter som kan ha funnits. Och i så fall återstår, tills vidare, bara skärpta sanktioner - en militär lösning existerar troligen inte.
FN:s säkerhetsråd röstade i början av månaden för sanktioner som bland annat omfattar ett totalt exportförbud mot kol och järn till Nordkorea. Det finns säkert möjlighet att skärpa sanktionspolitiken ytterligare. Men en förutsättning är också att alla berörda länder är ense om att upprätthålla sanktionerna konsekvent och över en längre tid.
Kan detta uppnås så borde effekterna till sist bli mycket kännbara. Men någon snabb väg bort från dagens hotfulla situation finns inte.
Håkan Holmberg