En dag när allt ställs på ända
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
På torget utanför Wisby hotell står Maria Larsson (kd) och Gudrun Schyman i solskenet och debatterar jämställdhet. Socialdemokratiska studenter delar ut flygblad med reklam för sitt utbildningsseminarium. Jag tittar på programmet och funderar på hur många seminarier som ska hinnas med i dag.
En typsik dag här på politikerveckan. Så kommer nyheten om terrorattackerna i Londons tunnelbana. Ovissheten infinner sig direkt och genast börjar rykten florera. Siffror nämns om hur många som har skadats och dödats — och de stiger för varje nyhetssändning. Jag tänker direkt på att det bara är ett par månader sedan jag befann mig på en av de sprängda tunnelbanestationerna. Tankarna går till dem som drabbats — och alla man känner i London. Den känslan delar jag med de flesta. Det bor tiotusentals svenskar i London.
Lars Leijonborg ändrar fokus och skoltalesmannen Jan Björklund ger plats åt justitieutskottets ordförande Johan Persson. Sverige har länge varit alldeles för omedvetet om hotet som terrorismen innebär. Trots terrorattackerna i New York och Madrid verkar Sverige ha svårt att inse hur sårbart samhället är — även i vårt land. Fortfarande saknas exempelvis en särskild beredskapsfunktion hos statsrådsberedningen. De förslag som den så kallade elfte septemberutredningen lade fram för flera år sedan har ännu inte blivit genomförda.
Det är lätt att instämma i kritiken. Ansvaret för detta vilar naturligtvis tyngst hos regeringen. Samtidigt kan inte enbart regeringen lastas för detta. Hotet mot demokratin och det öppna samhället i form av terrorism är inte ett tema som något parti eller någon organisation tar upp här på politikerveckan. Trots att antalet arrangemang är rekordmånga. De flesta i Organisations- och Politikersverige verkar fortfarande inte riktigt tro att det kan hända här och drabba oss.
Det är naturligvis helt fel. Enligt Johan Persson har alla större terroristnätverk förgreningar i Sverige. De finns inte här för att i första hand orsaka förödelse inom Sveriges gränser, utan för att planera och finansiera dåd i andra länder. Kampen mot terrorismen är i högsta grad en angelägenhet även för Sverige. Här behöver Sverige agera med större kraft. Aningslösheten måste motarbetas.
"Vår beslutsamhet att försvara våra värden och vårt sätt att leva är större än terroristernas beslutsamhet att bringa död och förstörelse till oskyldiga människor och deras vilja att påtvinga världen extremism", sa Tony Blair i går. Här i Visby fortsätter därför politikerveckan som vanligt — om än med sordin. Det är det bästa sättet att visa att vi alla i någon mening bor i New York, Madrid och — för dagen — London.