Råvaror fria från gifter, minskad klimatpåverkan minskad övergödning och förbättrad djurhållning – helt enkelt en mer ”naturlig” driftsform! Låter associationerna bekanta?
Det är i så fall inte förvånande. Ekojordbrukets förträfflighet är en så kallad social sanning – en allmänt vedertagen uppfattning som det har ett visst socialt pris att ifrågasätta. Huruvida det är en faktisk sanning är emellertid långt mer diskuterbart.
Den stora fördelen med ekojordbruk sägs vara att miljöbelastningen per hektar odlad mark är lägre. Problemet är bara att munnar mättas med en viss kvantitet livsmedel, inte med hektar. Eftersom ekojordbrukens skördar är klart mindre, behöver betydligt större åkerareal nyttjas. Detta leder, enligt forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, till ökade koldioxidutsläpp och ökad övergödning av Östersjön. Men oförändrad produktkvalitet.
Förklaringarna ligger i driftsformen. En är förbudet mot konstgödsel. Konstgödsel ger mer energi i ökad växtproduktion än energikostnaderna för dess framställning. Ur klimataspekt är förbudet således helt fel. Klimatet tackar oss heller inte för att naturmark omvandlas till åkermark för att tillfredsställa ekojordbrukets stora anspråk på areal. Och eftersom utlakningsförlusterna per areal är minst lika stora för ekojordbruk ökar även övergödningen.
Därtill måste restriktionerna av besprutning mot ogräs kompenseras med ökad ogräsröjning med traktorer och harvar, vilket medför ökad dieselkonsumtion och koldioxidbelastning.
Bekämpningsmedel är för övrigt inget större problem i Sverige. Konventionellt jordbruk har väsentligen redan lyckats utesluta alla svårnedbrytbara bekämpningsmedel. Livsmedelskontrollen säkerställer gränsnivåer för övriga bekämpningsmedelsrester.
Den faktiska sanningen är att det konventionella svenska jordbruket redan är världens kanske mest miljö- och djurvänliga. Det optimala vore därför att lägga resurserna på att utveckla detta jordbruks teknik och hållbarhet.